God måndag!

Hela helgen har spenderats i Göteborg, Sveriges framsida. I Göteborg är det ofta mulet, folk pratar otydligt men, man har i alla fall riktig kebab. Vad nu det ska betyda?

Jag börjar med fredag kväll. Hemma i Sporthallen vann Dragons över Uppsala. Det var en riktigt dålig basketmatch men, så länge vinst har skapats så gör det detsamma. Efteråt åkte jag och Mia till ICA och handlade ingredienser till min pastasallad. Jag tvingade även under dödshot till mig matlådor i plast från charkdisken. Jag hade räknat ut att om jag packade maten i dessa, så kunde jag ju slänga dem efter avslutat måltid och på så sätt spara 11% av bagageutrymme.

Direkt hem och där tillagades en utsökt pastasallad. Jo, jag är en gastronom utan dess like.

Lördag morgon och vi är ombord på X2000 som lämnar perrongen 06.14

Jag somnar blixtsnabbt och vaknar som vanligt vid Uppsala av att alla snorungar på tåget springer omkring och skriker. Saints 92-lag sitter även och sjunger högljutt och irriterar hela vagnen, inkl. bagage.

Sundsvall-Göteborg tar ca. 400 minuter. Det är ju fantastiskt roligt att resa denna sträcka och den kvinna eller man som uppfann flygplanet börjar nu bli allvarligt respekterad. Budgetalternativet buss hade förstås varit ännu värre.

Väl framme använder vi kollektivtrafiken för att komma till hallen. Vi sätter oss längst bak i en buss och får sitta tillsammans med en något hög kille samt hans flickvän. Mannen börjar plötsligt gräva i sin tjejs behå och utropar; Flickan med guldbehån! Han frågar sedan mina kadetter om de vill klämma lite på hennes byst. Pojkarna tittar genant bort och svarar nej.

Den icke så välartikulerade mannen plockar sedan fram några parfymer ur sin kvinnas s.k guldbehå. Vi misstänker att de har varit och handlat. Väldigt billigt. Mannen berättar sedan sin teori om att Sundsvall nog är en förort till Stockholm. Jag svarar att det beror på hur man vill se det.

Jag tycker inte om sådana där människor. Man vill bara be dem hålla igen kakhålet och typ bosätta sig under en kartong. Men med risk för att de ska bli väldigt förbannade och dra fram en machete och hugga av ens huvud, sitter man lugnt där och spelar med.

Vi stressar till hallen och ska möta Uppsala i våran första match. Detta lag vann SM förra året och tanken på att vi nyss klivit av tåget, stressat till hallen, förs direkt till uppvärmning och nu ska möta Sveriges bästa 16-åriga basketlag, känns aningen motigt.

Vi gör en svag insats de första 10 minuterna och får sedan kämpa med att komma ikapp, vilket vi aldrig gör. Coachteamet i Uppsala är även riktigt proffsiga och är som jag blivit införstådd med, involverade i regionslagverksamheten. Slutresultat 85-63.

I övrigt så tog basketproffset Emma Nilsson ett initiativ och besökte oss i arenan. Hon stal en kram och en pratstund, förvisso till största del med Anders men, ändå. Emma spelade för Sundsvall Saints förut men är nu aktiv i Gothia. Jag tror nämligen att man får lön söderut?

Snabb middag i Gothia Arena och kort därefter är det dags för ny fight mot Malmölaget Srbija.

Här känner både jag och min coachkollega att vi är fullständigt jättetrötta. Den tidiga morgonen och den fasansfulla tågresan börjar ta ut sin rätt. Våra tonåringar är förstås piggare men, över lag ser vi segare ut än någonsin. Srbija pressar tillbaka oss hela matchen, vi stressar och slarvar bort många bollar. Förlust med 57-73.

I regn och stormbyar promenerar vi till Hotell F1. Inkvarterade, dyngblöta och trötta gick vi till sängs tämligen omgående och det tog 27 sekunder att somna. Vilken jobbig dag det hade varit!

På söndag morgon möter vi Täby. Här har vi på papperet är riktigt god chans att vinna. Täby hade likt oss, förlorat hela lördagen. Vi brukar vara pigga och alerta efter 8 timmars sömn men, jag vet inte riktigt vad som hände. Vi gör dock motsatsen till gårdagen och inleder starkt och håller jämna steg med motståndarna. Tyvärr faller sedan det mesta samman och det uppstår både irritation och dålig inställning/stämning. Vi förlorar med 57-71 och det kändes onödigt.

Vi skickar i oss en märklig lunch i form av potatisbulleformade fiskfriletter, ris och kebabsås. Vi går sedan runt och kollar in lite olika matcher och umgås i största allmänhet. Vi pratar mycket om att ändra våran inställning inför helgens sista fight!

Sista matchen är mot arrangörerna och hemmastadda Högsbo. Det är egentligen bara sista quartern som vi såhär i efterhand kan ta med oss som något positivt. Den vinner vi stort. I övrigt vill jag bara glömma hela matchen. Vi är så extremt trötta och spelar dålig basket.

Daniel får ett finger i ögat, ger tillbaka på något slags intolerant sätt och får en osportslig foul. Han beger sig genast mot bänken men passar på att fråga domaren om det kanske är så att han är blind? Därpå mottages en teknisk foul.

Varför jag berättar detta är för att det senare på tågresan hem inträffar en minst sagt genant situation i samband med allt detta.

I vilket fall som helst förlorar vi även den fjärde matchen. Denna gång med siffrorna 83-65.

Summa summarum är att vi åker ner på vårat första SM och gör så gott vi kan. Med tanke på omständigheter som en lång resa samt de lag vi möter, som har en enorm bredd att plocka spelare ifrån, så gör vi en bra insats och blir aldrig utspelade.

Vi mötte riktigt bra lag, bättre än oss men det här var riktigt bra för utvecklingen och det är en bra merit.

På vägen hem är det svårt att sova bort halva resan. Klockan går därför extremt långsamt. Vi ser några filmer och skojar på i största allmänhet. Jag och Daniel får vid ett tillfälle för oss att skoja lite om synskadade. Jag har tidigare nämnt att jag gärna skojar om vad som helst men, nu blev allt sådär fel igen.

Allt hänger ju ihop med Daniels tidigare fråga till domaren. Vi rullar upp skämt efter skämt om hur denna domare blev ledsen av Daniels påhopp, för att han kanske hade centimetertjocka linser samt att hela hans familj har en ärftlig synskada o.s.v

Vi ägnar oss åt detta i ca. 5 minuter och blandar in synskadades riksförbund och skrattar högljutt.

Plötsligt hör jag hur något vecklas ut på min högra sida. Det är mannen i sätet mitt emot som rätar ut sin blindpinne och frågar; Grabbar, vill ni låna min blindkäpp?

Jag upplever kraftigt mitt livs mest pinsamma ögonblick. Daniels ansikte fylls med blod och han kurar ihop sig i sätet, i fosterställning, i ett desperat försök till teleportering.

Jag sitter bara och stirrar in i mitt säte och uttalar meningarna; Öh, öh. Öh, öh. Va?

Mannen bredvid säger sedan till sin lika blinda medresenär att; grabbarna hade tydligen ingen humor ändå.

Nu känner jag mig ännu mer idiotiskt. Här försöker han skämta tillbaka och bjuda på sig själv och jag totalignorerar honom.

Jag samlar mig och när pulsen normaliserats ber jag om ursäkt för de hänsynslösa skämten, och klappar honom på axeln 3 gånger. Han säger att det absolut inte är någon fara utan att han bara tog chansen att skoja tillbaka. Jag menar att vårat beteende inte är acceptabelt men förklarar bakgrunden till det hela och skyller på att vi är trötta.

Jag rusar sedan till Bistrovagnen och sitter där i dryga timmen och skäms.

Vi frågar oss ändå, vad är oddsen?

Klockan är 23.29 och vi är i Sundsvall, och som Ken Ringmuskel brukar säga; ÄNTLIGEN HEMMA. Jag hinner se sista quartern på NBA-basketen och somnar sedan.

Idag är jag förstås jättetrött. Chefen och vår underbara praktikant är båda sjuka. Jag och Tony har dock en lugn dag. Så länge mailboxen är tom och telefonerna tysta så är jag en lycklig ung man i mina bästa år.

Mer så småningom!

Lustigkurre på hal is

//Marc

Hej din datanörd!

Här kommer arbetsveckans sista uppdatering i denna fabulösa dagbok.

Igår var det torsdag och fullt priskrig i Birsta. Kl. 08.34 begav jag mig ut för att bevittna nyöppnade Mediamarkts magnifika areal. I rondellen möts jag direkt av hänsynslösa människor iklädda reflexvästar. De delar ut flygblad och skriker oupphörligt att de har fantastiska erbjudanden. Mediamarkts personal är iklädda röda västar och de tappra kämparna från Elgiganten bär gul-gröna. Fullständigt kaos råder. Köpkåta medelåldersmän, poliser, vakter och schäferhundar. Alla har de sin funktion och springer vilt omkring bland ca. 300 bilar.

Jag måste ändå säga att Mediamarkt imponerar. Jag sätter min platta fot på en enorm yta och möts av ett andetagsdräpande utbud. Kaffebönor, TV-apparater, luftrenare och referenskablage trängs i en klingande symbios. Vilken osis att de likvida medlen har sinat och att jag lever på nudlar och farvatten.

Med ovanstående som höjdpunkt för torsdagen återstod nu bara en träning på Balders. En lite annorlunda sådan. Eftersom att vi i helgen ska delta i svenska mästerskapen, fanns Sundsvalls Tidning och Dagbladet på plats i hallen. Nu är ju jag enormt medietränad och tog därför genast kontakt med journalisterna för att få spridning på några välformulerade uttalanden.

Jag befaller dig genast att klicka på nedanstående länkar, samt läsa dess innehåll. Jag räknas numera som kändis.

http://www.st.nu/sport/index.php?action=visa_artikel&id=687803

Själv gillar jag detta citat: ”Vi åker bara ner och kör”.

Idag är det fredag och idag är faktiskt Mattias på plats igen. Han har genast blivit satt i arbete. Just nu står han och trummar på en metallbit. Det stör mig enormt. Om man blir utsatt för förargelseväckande beteende, får man då våldföra sig på denna person? Även om han nu råkar vara min medarbetare.

Ikväll är det Dragonsmatch. Uppsala gästar drakborgen och nu är det dags för oss att bryta den negativa förlusttrenden.

Ang. våra kära drakar och vad som allmänt händer i föreningen, så har jag nu ett bra tag suttit på smaskig information. Jag känner att jag nästintill exploderar. Jag känner ändå att jag måste göra världen en tjänst och flagga upp, i den mån det går. För dig som är basketintresserad eller allmänt sportintresserad, är det utan tvekan värt att gå på Dragons hemmamatch 11/1 2008 mot Akropol. Tro mig, jobbar du kväll eller liknande, byt arbetspass pronto! Och köp förköp…

Mer om helgen och dess tuffa karaktär ska jag försöka blogga om på plats i götet. Ha en trivsam helg. Guds frid!

Genomtänkt

//Marc

Hej!

Det du läser är ett resultat av mängder utav tangenttryckningar. Det har blivit väldigt få sådana på sistone. Jag har istället lagt min dyrbara tid till att öva mig på Varpa. I sommar spelas VM i Varpa, i Kovland. Fy skam den som missar detta spektakulära evenemang.

I lördags var jag i Jämtland. Du bör undvika att åka dit, i den mån detta är möjligt.

Våldsamt tidigt på morgonen begav sig jag och enbart 8 st. väldigt trötta basketgossar upp mot Häggenås, som ligger 3 mil norr om Östersund. Häggenås är otroligt stort. Man har flera hus och vägar där, och mitt i denna metropol återfinns även en spektakulär sporthall. De har även ett basketlag som passande nog heter Häggenås och som vi för dagen skulle möta.

Vi startar tveksamt och med extremt dålig inställning. Häggenås har 2 väldigt stora spelare som flyttar på allt och alla, s.k kylskåp. Detta känns avgörande. Men till slut trillar polletten ändå ned och samtliga drakar inser att Häggenås varken är bättre än oss eller förtjänar att vinna. Tiden är knapp och det är tyvärr för sent. Förlust med 8 poäng.

Kalla kårar vandrar genom kroppen och jag citerar Jimmies pappa Ulf; ”Vafan, nu skiter vi i det här och drar härifrån, mot civiliserade trakter!”

Härnäst skulle vi möta Jämtland basket. Ett mer jämnårigt lag som vi brukar vinna ganska komfortabelt emot. Idag skulle dock fallet bli något helt annat. Det börjar med dålig uppladdning. På grund av ett dåligt planerat spelschema har vi 4 timmar fram till matchstart och får först sitta utanför en låst ATS-hall och småfrysa. Till slut kommer det 13 st. somalier som skall spela fotboll i hallen, och som släpper in oss. Dock meddelar hövdingen av stammen att han vägrar acceptera att vi ska titta på deras träning. Såhär lät det;

Fotbollssomalier: Hallå, jag vill inte att ni tittar på träningen.

Jag: Varför inte det!?

Fotbollssomalier: Vi ska träna på hemliga saker.

Jag: Jaha, men vi bor inte ens här och jag lovar att vi ändå inte säger något till någon.

Fotbollssomalier: Nej, men vi ska träna hemligheter och vi tränar hårt också.

Jag: Ja men, jaha?

Fotbollssomalier: Ni kan sedan titta ingen fara på den. Bara 30 minuter.

Stämningen börjar nu bli irriterad och jag tar drastiskt med mig min skara och vi får nu sitta i omklädningsrummet en timme. Sedan är de klara med sina hemligheter och vi åtnjuter afrikansk finess och fotbollskvalité.

Uppkast mot Jämtland och vi dundrar på! I halvtid leder vi med 14 poäng men jag försöker starkt understryka att vi inte får slappna av utan måste fortsätta jobba, och särskilt på detaljerna.

Tyvärr kliver vi in med trötta ben i den tredje quartern och lägger oss sedan successivt ned. Till slut stjäl Jämtland hela kalaset och vinner (ändå helt rättvist) med 2 poäng. Efteråt är jag måttligt irriterad och efter ett kort stopp hos Ronald McDonald åker vi hem mot kusten i skyndsam takt.

Väl hemma bevittnar jag och Anders hur Sverige förnedras av Spanien i EM-kvalfotbollen. Efter detta vilar jag mig i sänghalmen efter en ganska jobbig dag.

Söndag och här planerar jag att se 3 basketmatcher. Jag slår genast slag i saken och bevittnar hur Saints genom utvecklingslaget samt herrlaget, inkasserar två förluster med hjälp av Bollnäs och Lillhärdal. Jag spenderar i varje fall några underhållande timmar på Balders och träffar välbekanta personer.

Senare ser jag NBA-basketen på TV och i princip har hela söndagen försvunnit helt plötsligt. Jag sysselsätter mig framför TV:n och datorn och kollar på klockan, kl. 04.27 innan jag somnar.

Måndag morgon och jag upplever genast att jag inte klarar av att genomföra min roll som arbetskraft. Jag ringer chefen och meddelar hur sliten och trött jag faktiskt är. Han svarar med ett ”då vet vi”. Vi lägger på.

Jag stapplar mig till jobbet och är på plats kl. 09.52 och jobbar sedan bakdelen utav mig för att genomskinligt kompensera det faktum att jag svek arbetsstyrkan till fördel för en personlig vilostund.

Som vanligt på måndagskvällen hade vi sedan ett träningspass på Balders. Jag valde strategiskt att ignorera helgens arbetsamma motgångar och vi höll full fokus på kommande helg i Göteborg. Detta fungerade väl.

Tisdag och jag möts på jobbet av en bekant nuna. Vi kan kalla honom för Albert. Albert är en praktikant som nu skall finnas med oss till vecka 2. Han har praktiserat hos oss förut och är Tonys och Krickas systerson.

Albert är snart 19 år och kallar sig hårdrockare. Möjligtvis någon typ av dödsmetallare. Han har långt svart hår samt även en lång svart skinnrock. I kolumnen övriga intressen återfinnes datorer, tv-serien House men han gillar även sin nya flickvän, som vi kan kalla Lisa. De har varit ett par i snart en hel vecka.

Albert och Lisa fanns båda på min arbetsplats och de satt upp i varandra och viskade i några timmar. Sedan försvann Lisa och jag kunde här börja agera slavdrivare och fördelaktigt slippa mina mest irriterande sysslor. Det tog 3½ minut att lära honom allt jag kan.

Fotnot: Albert heter egentligen Mattias. Lisa heter egentligen Ramona.

Onsdag är det idag, även kallad minimalistisk lördag. Idag är det okej att dricka alkohol. Det gör inget om man dyker upp på jobbet imorgon och stinker som en nedgrävd uggla. Detta är intressant men, inget jag ännu utövar.

Idag är inte Albert här. Han var för trött. Jag tror egentligen att han blev leds på mig och mina order, som att t.ex slänga sopor och städa upp i köket. När han äntligen fick följa med i bilen på körning, använde jag honom enbart till att löpa upp och ner i trappor med diverse jobb. Allt medan jag satt kvar i bilen och myste i värmen. Dessutom tvingades han att lyssna på outhärdlig HipHop-musik.

Imorgon ska jag vara snällare mot Albert. Jag ska bl.a ge honom en bulle samt skinnkräm till hans överrock.

I övrigt denna sprudlande men aningen köldskadade dag så är jag hundvakt. Mina päron har åkt till Stockholm och lurvbollen Ramses befinner sig i detta nu i min stilla residens. Senare står fotboll på agendan, Sverige möter Lettland i vad som kan bli ett stort fiasko eller en svensk s.k ”självklar vinst”.

Fotnot: Albert heter fortfarande egentligen Mattias.

Mer om livets händelser inom en relativt snar framtid. Ta hand om dig så länge!

Briljant

//Marc

Du!

Vad längesen vi hördes!

Dagarna har flugit förbi som aldrig förut och bloggen har prioriterats lika starkt som att anmäla TV-innehav. Apropå, så förstår jag inte ens varför jag måste betala TV-licens. Gör du det? Jag tittar aldrig på Sveriges Television och lyssnar på radio, det gör jag ju enbart om jag blir tvingad till det. T.ex då jag åker bil med min far. Då är det ungdomligt underskattade P1 som gäller. En fantastisk kanal med nyheter och klassisk musik.

Vi har under föregående helgdagar varit i Stockholm och spelat korgboll.

Det hela började exceptionellt bra då jag på lördagsmorgonen nästintill försov mig. Som tur var blev jag väckt av Robert. Han följde med och assisterade denna gång, något som skulle visa sig vara ett framgångsrikt koncept.

Vi kommer ner till den stressade staden och begär oss hastigt mot Liljeholmshallen. En slags lagerlokal där man lagt in två stycken ”idrottsgolv”, även en boulebana som exklusivt brukades av alkoholister, samt byggt några primitiva omklädningsrum. Detta fick duga då vi stod utan alternativ.

Första matchen spelades mot Lidingö. Detta lag vann vi odramatiskt och rättvist emot, med klara 72-37. Många utav mina spelare som normalt lirar kortare stunder i Stockholm fick här chansen att kliva fram, vilket många gjorde. Detta var en perfekt uppvärmning på vad som skulle bli en tuff helg.

Nu var det dags att fördriva tiden. Jag började genast hälla i mig pastasallad som jag dränkt i Mangorajadressing. Jag svepte även en Sprite och gick skyndsamt upp 3,2 kg.

Grabbarna surfade på nätet med sina bärbara datorer och vissa tog trevliga promenader i ett minst sagt levande Liljeholmscentrum.

När jag växte upp och ägnade mig åt basketresor, hade vi knappt bärbara datorer. Finessrik apparatur såsom Playstation Portable eller Ipod fanns inte. Det är ju fantastiskt vad man lyckats skapa på den senaste tiden. Dagens ungdomar har alla förutsättningar i världen, att bli lata, feta och skelögda.

Match numrerad 2, och vi möter Djursholm. Ett lag som tog oss till övertid sist. Detta skulle även bli fallet denna gång. Vad är oddsen?

Första mötet lyckades vi vinna men, denna gång räckte det inte hela vägen. Matchen var spännande och stod och vägde rakt igenom. Fysiskt spel som bl.a Jimmie fick känna på då han fick en riktig klocka rakt över näsan. Blodet sprutar okontrollerat överallt men eftersom jag sett cityakuten, springer jag fullständigt orädd in på planen och torkar upp blodet med med bomullstussar. Robert undersöker näsan och det tar 3 sekunder innan han frågar sin patient:

– hörrudu, var näsan sned även innan?

Jimmie opererades i måndags.

Hur som helst har Djursholm marginalerna på sin sida i förlängningen, särskilt eftersom vi inte ställer upp ordentligt vid matchens, tillika Djursholms sista straffkastsituation. Slutresultatet 68-65 sved en aning.

Vidare till det vackra hotellet F1 och senare till restaurang Seher för sedvanlig middag. Allting är sig likt på våra resor och skönt är väl det. Inga sura miner finns heller med i bilden, trots dagens tunga förlust.

Jag spenderade resten av kvällen med 2 fransyskor som satt i hotelltrappen och drack renat. Jag försökte förgäves med att lära mig deras komplicerade språk. De två sista meningarna är en lögn men, hade kunnat förverkligas. Hoppas de där franska fyllona hade en trivsam kväll, högljudda var de i alla fall.

I själva verket låg jag och Robban och snackade igenom dagens eskapader och jag smsade mig sedan till sömns.

Söndag morgon och vi är piggare än hela Uppland. Via en så finurlig uppfinning som tunnelbana, tar vi oss på ca. 45 minuter till den toppmoderna Åkeshovhallen. På skärbrädan vilar Värmdö. Ett lag som senast slog oss med smärtsamma 55 poäng. Men just denna söndag spelade vi på absolut topp. Det är jämnt matchen igenom, ända till de 7 sista minuterna. Här börjar undertecknad ofrivilligt att göra byten p.g.a foulproblem och vi tappar den röda tråden. 08:orna vinner till slut med 13 poäng men, vi gör den absolut bästa matchen för säsongen. Vi har nu vunnit 4 utav 8 fighter i Stockholm och förlorat väldigt smått. Målsättningen att som sämst hamna på en andraplats, lever vidare!

Väl hemma i ett snöigt Norrland. Söndagskvällen bestod av uppackning och lite städning. Lite baskettittande och en fryspizza senare, somnar jag sedan framför TV:n som den värsta lodisen.

Måndag morgon och jag släpar mina håriga mot arbetsplatsen. Dagen och hela den här veckan har varit väldigt stressfylld. Klockan 17.00 varje dag känner jag att jag önskar avlida men, som tur är finns det för mycket saker att göra för att ens hinna planera in en sådan händelse.

Måndag kväll och utav de 13 gossebarnen. i laget, varav 11 st. åkte till Stockholm, dyker nu 6 st. upp på träningen. Det här var ju ett nederlag. Till helgen ska vi dessutom åka upp till Östersund för att spela två tuffa matcher. Ta Er samman små pojkar.

Tisdag. Här får jag plötsligt för mig att börja styrketräna igen. Det är Ego hälsogym som gäller för utförande av denna aktivitet. På Ego ansträngs muskler från en salig blandning människor. Det finns hurtbullar i alla dess former och typer; pensionärer, medelålders, stora starka dörrvakter också nybörjare. Själv tillhör jag just nu kategorin ”sporadiskt tränande”.

Jag gjorde som vanligt misstaget att träna alldeles för hårt men, jag har i varje fall en stark förhoppning om att nu komma igång med träningen på riktigt igen.

Gårdagen innehöll vanligtvis basket. Jag begav mig ner till Sporthallen och kollade på Sundsvall Saints. Det går ganska bra för dessa damer just nu. Man hade vunnit 2 matcher i rad då man nu tog emot Norrköping. Tyvärr spelade båda lagen riktigt dålig basket och underhållningen blir som på en Thorleifs spelning, riktigt platt och tråkig. Saints förlorar med ynka 2 poäng men kunde alltså lika gärna ha stulit hela kalaset! Fredrik och jag satt i varje fall på läktaren med Ammar och Daniel, två utav mina slavbarn som jag försöker lära spela basket. Vi fick oss några goda skratt och tur var väl det.

Äntligen är vi i realtid och jag kan nu börja förtälja diverse detaljer om just denna dag. Det är torsdag. Idag har min chef åkt till Stockholm. Detta innebär flera fördelar. Imorgon kan jag försova mig om jag vill, dessutom slipper jag bära våra extremt oattraktiva profilkläder. Jag kan även ta enormt långa fikaraster samt gå in på hans kontor, slänga upp fötterna på bordet och ringa samtal till Indonesien. Alltid när jag ringer dit så är det dock ingen som förstår vad jag säger.

Ikväll är det träning igen, med inriktning spel. Till helgen och närmare bestämt på lördag så åker vi upp till ”Sveriges miljöstad”, Östersund. Vi skall möta ett på papperet, väldigt duktigt Häggenås. Vi möter även Adnans Chuks lag, tillika sist i tabellen, Jämtland. Det blir säkert en bra genomkörare!

I övrigt funderar jag starkt på att duscha ikväll. Man bör tydligen duscha med jämna mellanrum för att uppfattas som fräsch. Jag brukar duscha någon gång i kvartalet. Allt för att spara på naturens resurser, som jag kan känna sinar.

Nu är lunchrasten över för längesedan och jag borde hjälpa Tony.

More to come!

På en helt annan nivå

//Marc

Skepp och hoj landkrabbor!

Härmed avlägger jag en avancerad rapport. Arbetsveckans sista. Allting är taget direkt ur kapten Möllers liv, i drakbyn Sundsvall. Kapten Möller heter egentligen något annat.

Torsdag, och jag vaknade av att regnet smattrade som K-pistskott mot fönstret. Det är numera riktigt blaskigt ute, och grått. Man får genast känslan av att man bor i Ryssland. Jag har därför börjat förtära vodka kl. 08.12 varje morgonen. Allt för att få den bästa känslan. Imorgon ska jag byta namn till Stanislav.

Torsdagen var relativt innehållslös. Jag coachade ett briljant träningspass och såg sedan mitt f.d lag (där jag spelade själv) få korgbollsmässigt stryk av Bosvedjan. Tyvärr hann jag bara se de 6 sista minuterna så en eventuell matchanalys av denna match ger ingen rättvis inblick.

Idag väcktes jag av Hans Zetterberg. Han hade tagit mitt tidigare blogginlägg på fullaste allvar. Kl. 07.00 exakt, ringde Hans och sa åt mig att vakna omedelbart. Hans har tydligt en sådan makalös energi vid denna tid på dagen och började genast samtala och ställa utmanande frågor som, vem jag trodde skulle åka ut ur Idol ikväll. Jag minns även att vi språkades vid om annat men, jag har ingen aning om vad vi egentligen sa.

Samtalet varade 3 min. och sedan somnade jag om. Jag fick sedan ett sms från Hans där jag skulle svara på frågan om jag var vaken. Svarade jag inte hotade han att ställa in sig på snooze och ringa upp mig inom 11 minuter. Hans är nu anställd som min personliga väckarklocka.

Det viktigaste jag gjort hittills idag måste ändå bliva att jag bytt från sommar till vinterdäck. Igår gled bilen okontrollerat omkring på vägen. Jag satt inuti och kände mig allmänt maktlös och jag bestämde här att det nog var dags för ett byte. Bilens fälgar gick nu från 19” till ynka 15”. Vilken tragisk händelse kan tyckas men, vilken komfort det blev! Nu minns jag varför jag valde just detta automobila schabrak.

Instick: Jag har fullständig respekt för Er som faktiskt skiftar däck själva. Det är helt fantastiskt gjort. Ni borde bli veckans brandmän.

Såhär på fredag eftermiddag har jag det fördelaktigt lugnt på jobbet. Chefen har åkt hem för några timmar sedan och jag och Tony sitter vid varsin dator och roar oss. Tony käkar även en krämbulle. Man ser att Tony har ätit alldeles för många sådana. Han berättade dock nyss att han väljer att enbart äta en enda bulle idag, eftersom att en sådan kunde ju, citat: ”nära en hel familj i Kenya i ett år. Eller typ Nigeria eller något annat sånt där.” Han skrattar. Slut citat.

Efter jobbet kommer Anders förbi och vi ska hänga oss tillsammans. Alltså umgås och äta mat o.s.v och sedan blir det en färd ner mot Sporthallen, för…

Ikväll är det basket! Det kan verka som att det alltid är basket, varje kväll, i mitt liv. Men kl. 19.04 är det Sundsvall Dragons som tar emot Borås, hemma i Sundsvalls Sporthall. Jag hoppas förstås att Sundsvall vinner och att jag slipper bli förbannad över diverse ting.

Jag blir ofta irriterad på olika saker när jag är på match. Dels på spelare som jag tycker uppträder opassande, t.ex motståndarspelare som öser in poäng. Sedan kan jag störa mig något infernaliskt på domare och särskilt då de erkänner fel men, inte rättar till dem, utan upprepar dem. Till sist irriterar jag mig enormt på mig själv och det faktum att jag blir så irriterad över de två först nämnda sakerna. Mestadels har jag väldigt roligt på matcherna. Tur är väl det?

Men sporthallen är så liten att om man blir fullständigt ursinnig och skriker något i linje med ”men hur fan kan du vara så jävla korkad?”, så hör hela hallen det. Sverige är ju det fria landet men samtidigt, och speciellt i Norrland, finns det en inbakad kod i vårat beteende som säger att vi skall (läs bör) vara återhållsamma, städade och inte sticka ut hakan allt för mycket.

Vi får se hur det går!

Imorgon bitti åker jag med mitt lag ner till Stockholm. Det ska bli fasansfullt underhållande, såvida inte stundande snökaos medför att jag blir sittandes i ett tåg mitt i ingenstans och blir tvungen att gripas av panik.

Vi ska i vanlig ordning spela 2 matcher på lördag och 1 på söndag. Önska mig lycka till i kommentaren, okej fint hej.

Mer att förtälja, det har jag när mer har hänt. Nu skall det sista göras innan klockan slår fem! Det kunde ha rimmat. Sköt om dig och ha en trivsam helg!

Fylld med egenskaper

//Marc

Hej dagboken!

Jag saknar någon som ringer och väcker mig kl. 07.00 på morgonen. För idag vaknade jag fullständigt apatisk, kl. 07.55 Detta upplevde jag som arbetsamt, och väldigt uppgivet ringde jag chefen. Tanken är ju faktiskt att man skall infinna sig på arbetsplatsen senast 08.00 Medan signalerna ljöd låg jag och funderade ihop olika historier som skulle hjälpa mig att kringgå jobbkravet. Jag kunde t.ex påstå att min mage utvecklat en våldsam diarré och att jag därmed skulle bli tvungen att stanna hemma fram till lunch. Luren på andra sidan lyftes.

Chefen: Arkitektkopia, Strandberg

Jag: Eh, det är Marc här.

Chefen: Tjena Marc!

Jag: Jo, jag kommer nu jag.

Chefen: Jaha?  Hej.

Jag: Hej.

Snacka om informativt samtal. Vi har haft många sådana samtal.

Eftersom jag nu meddelat högste hönset att jag ligger efter, så kan jag lika gärna hamna ännu mer efter. Jag somnade därför om, och vaknade 08.10 Gud så ansvarslöst och respektlöst. Jag borde kanske få genomgå någon typ av habilitering?

Just för tillfället har jag en timme kvar. Sedan ska jag hämta Ramses. Ramses är nästan som en skillsmässohund. Jag saknar ju honom, så idag har jag bestämt mig för att ha vårdnaden. Stackars Ramses har varit hos veterinären och fått sin hud undersökt. Han kliar sig hela tiden och har nu fått ett specialschampo. Veterinären tyckte sig även känna något som stundtals stack ut från magen. Jag hävdar prompt att detta enbart är ett utav hans fyra ben.

Jag och Ramses ska sedan hämta Clark och Caroline. Kulinarisk finess står sedan på agendan. Efter det lär vi dyka rakt ner i en obegriplig film av något slag.

Jag måste även ta tag i det här med spegeln ikväll. Nu har jag ju även fått låna ett högteknologiskt verktyg genom Marcus och som skall göra monteringen möjlig. 

Jag har dessutom inte sett mig själv i helhet på flera månader nu. Tänk om jag utvecklat en abnorm kroppsstorlek eller långsamt börjat skifta hudfärg. Hur gör vi då? Vi ringer nog Aftonbladet så att jag får tala ut.

Jag undrar när min nya granne kommer att flytta in. Enligt konfidentiella uppgifter från mäklaren skall det vara en 30-årig tjej. Hoppas hon är döv. Det är så infernaliskt lyhört där jag bor. I söndags spelade jag lite Petter när mina ovanpåboende grannar kom ner och appellerade, för andra gången sedan de flyttat in. De uppgav att hela deras lägenhet skakade. Deras akvariefiskar upplevde även detta som otroligt desorienterande.

Själv brukar jag vakna varje gång de kliver upp och går till jobbet kl. 6 på morgonen, och jag hör även när deras mikrovågsugn ger ifrån sig ett pling. Men lika glad är jag för det, fast gladast är nog…räven?

Något annat som händer boendemässigt, är att alla som bor i området snart skall samlas och genomföra en omröstning. Jag bor i ett område skapat 1997 och vägen igenom består av grus. Nu står vi inför ett typiskt I-landsproblem; asfalt, asfaltskross eller hårdpackat grus? Jag funderar på att rösta på asfalt. Asfalt är dyrast och det västerländska mottot är ju, att ju mer det kostar - desto bättre är det.

Tack för alla synpunkter om bloggen som dimper ner i ”kommentarer”, sms och på msn. Ni är så vänliga och driver mig ständigt framåt! Kramkrig.

Mångfasetterad

//Marc

Till alla fans, alla nykomlingar och till alla mina vänner, Välkomna!

Vad har hänt sedan sist?

Jag ska försöka berätta allting så detaljerat som möjligt och hoppas att detta inlägg tränar smilbanden mer än mitt föregående, som enbart var plåster på allvarliga sår och skador. Ett snyftande ”buhu” hördes ekandes mellan bergen i norr men jag hör hur det långsamt tynar ut med vinden. En vind som sedan blåser över ett fritt land där vem som helst bloggar om vad den vill.

Jag vill förövrigt be om ursäkt (igen) till alla som konstigt nog fått intrycket av att jag på något vis i mina åsikter representerar en förening, ett samfund eller någon typ av grupp eller kanske t.o.m en sekt, för så är inte fallet. Det här är jag, och tycker du inte om det du läser bör du skyndsamt testa att trycka Alt+F4.

Fredagskvällen var nästintill innehållslös då jag lugnt kollade på Idol, och äntligen åkte Sam ut ur detta långdragna underhållningsprogram. Sam kan sjunga bättre än mig men, alla gånger sämre än de övriga tävlande. Rättvisa har skipats i detta Kalle Anka land! Jag öppnade champagnen och dansade okontrollerat i 3 minuter. Jag blev sedan andfådd och började febrilt damma av mitt gymkort. Mitt nya liv börjar så fort jag avslutat mitt nuvarande.

Jag genomförde även ytterligare en sak under kvällen och detta var att försöka montera upp min nya kökslampa. Det slutade med estetiskt störande skador i taket samt att hela lägenheten kortslöts några gånger. Mitt självförtroende samt ihopsamlade manlighetspoäng klipptes på hälften. Jag behöver egentligen bara börja sy nu, så är jag kvinna sedan.

På lördag morgon var det dags för studier. Min manlige uppfostrare Far dök upp strax efter lunchtid och vi läste raskt igenom de spännande utvecklingarna som präglade medeltiden. Jag har nu skrivit ca. 3 sidor (minus 2) och är på god väg, att misslyckas med flaggan i topp.

Vid 4-tiden och samtidigt som Möllersduetten började ledsna på medeltiden, dök Anders upp. Han hade varit på Birsta och shoppat lös på diverse bilartiklar och kom nu till mig för att frivilligt fungera som kvällsumgänge.

Jag påpekade hastigt att jag tyckte att vi tillsammans alla tre skulle montera upp min nya kökslampa, eftersom jag misslyckats så grovt på egen hand. Vi åkte till mitt föräldrahem för att hämta lite utrustning som t.ex multimeter. Då både jag och pappa har valt att ej utbilda oss till elektriker och även vid flera tillfällen blivit elektrifierade, gäller det att vara på den säkra sidan. Vi monterar aldrig el utan vinterhandskar på händerna t.ex

Men allt löser sig, sa han som sket i diskhon och nu sitter lampan som färgen på min hud. Det ser riktigt bra ut tycker jag. Lampan alltså. Nöjdhetsfaktorn är fullständig och bilder kommer i mitt ständigt framskjutna ”hemma hos reportage”.

Anders och jag åt en måltid och satte oss sedan i soffan och kollade på de sedvanliga tv-sändningarna. Vi kollade på några serier men snackade även lite strunt. Vilka festprissar!

Allt gick ju ut på att få klockan att snurra fram tills dess det anses accepterat att gå ner mot krogen.

Under kvällens gång besöktes vi två gånger av små skaror bestående av godissugna och läskigt utklädda barn. Anders sunda inställning är att inte öppna dörren eller alternativt öppna men säga åt dem att åka till Statoil och köpa eget godis. Då jag är barmhärtig och gudstroende skänkte jag godis i stora mängder till dessa små skapelser.

Framåt halv tolv styrde vi tysken söderut och hamnade till slut på Oscar. Vi valde tveklöst att undvika Stadshuset p.g.a att Ken skulle uppträda. Inför folk!

Det blev i varje fall en riktigt fantatiskt bra kväll. Jag träffade intressanta och mindre intressanta människor från gamla goda tider och fick även skaka hand med några nykomlingar. Som vanligt trodde samtliga gamla vänner att jag antingen dött eller flyttat.

Jag fick i mig 2 alkoholfria drinkar samt en läsk och kände vid hemgången att jag var aningen yr. Detta berodde nog på den huvudvärk som alla oljud skapat. Något som jag inte hade lagt märke till om jag istället valt att halsa alkoholhaltiga vätskor, och då allmänt omdömeslöst själv gått omkring och skapat dessa oljud.

Vi åt bröd med kött på BigBoy och detta fick effektivt sätta punkt för en händelserik kväll. Jag sov sedan som en bebis och vaknade med nya kärnkrafter på söndag morgon.

Söndag är från början en vilodag. Jag följde denna stenålderstolkning och mjukstartade med brunch. Egentligen var den briljanta planen att jag, Caroline, Brenda och Clare skulle gå till Hotell Knaust och äta lyxfrukost men, inte helt oväntat försov sig samtliga, inklusive undertecknad.

Så småningom åkte jag till Balders och kollade på Saints utvecklingslag som efter skakig inledning käkade upp Lit. Efter det hade jag träning med grabbarna, och vi har nu börjat träna offensiv basket. Något som vi är dåliga på, än så länge. Men som pyromanen ständigt påpekar, det tar sig.

Kl. 18.00 var det dags för möte med styrgruppen. Våran klubbordförande informerade om den nya hemsidan http://www.sundsvalldragons.com och vi gick sedan igenom de olika punkterna på dagordningen. Tyvärr fanns fortfarande inte en seriöst överambitiös fikabuffé uppdukad men, jag valde moget att icke protestera. Istället presenterade jag de kläder och utrustning som vi tagit fram tillsammans med Stadium. Samtliga medverkande tycktes nöjda och då är även jag detsamma.

19.00 åkte jag hem för att utföra hemmasysslor som städning o.s.v och veckans sista timmar spenderades framför TV:n, kollandes på direktsänd basket från de förenta staterna.

Måndag är måndag och jag slasade mig till jobbet och kämpade mig trött igenom dagen. Jag måste börja gå och lägga mig tidigare på kvällen. Samtidigt saknas ständigt tid för diverse sysslor och det är här allvarliga problem uppstår förstås. Vissa påstår att sova kan man göra då man är död men, nackdelen med att vara avliden är att det tycks vara ytterst problematiskt att vakna.

Träning genomfördes i vanlig ordning på kvällen och nu har vi bara ett ynka pass kvar tills nästa Stockholmsfight.

Idag är det tisdag och såhär mycket har jag hunnit med hittills; Jag jobbade förstås oavbrutet för att företaget skall undgå konkurs. Jag begav mig sedan till Marcus och tillsammans åkte vi ut till Johannedal för att hämta ett verktyg som jag behöver för framtida spegelmontage. Det var längesedan jag träffade Marcus och likt Windows uppdaterade vi oss i rask takt. Marcus skall flytta till Skövde (!) och något mer om detta orkar jag inte berätta. Vidare denna kväll så har jag lyckats fördriva tiden (min största fiende), genom att blogga samt se dubbelavsnitt av Prison Break! Nu väntar IKEA-sängen.

Orvar som de säger i Frankrike. Vi hörs förhoppningsvis imorgon!

Tydligen engagerande

//Marc

Hej!

Vilken tid det har tagit för killen att blogga! Jag har haft fullständigt med ting att stå i och bloggen har blivit lagd åt sidan.

Detta inlägg blir relativt kort och delger inget av den senast gångna tiden för Marc Möller. Detta får vänta tills ikväll.

Jag har tidigare sagt att man bör nog vara restriktiv i vad man skriver på bloggen. Man kan t.ex (egentligen) inte skriva exakt allt vad man tycker och tänker. I alla fall inte utan att möta viss kritik.

Som person är jag fruktansvärt dryg och har en förmåga att skämta om exakt vad som helst. Jag kan använda ironi hejvilt och detta egentligen för att göra bloggen mer läsvärd och rolig, vilket jag lyckats bra med.

För att skämta om vad som helst behöver man kunna TA vad som helst och även ha en enorm självironi och kunna skämta med sig själv. Men, jo, man måste nog ha en nypa självkritik också. Det är ett fritt land men, samtidigt känns det för mig fullständigt fel om någon tar illa vid sig av att läsa denna blogg. Just gällande detta (som jag kommer till snart) så är det dock inte så konstigt. Jag strulade till det!

Att använda personangrepp är aldrig befogat men, jag menar aldrig illa. Allt detta i denna blogg är bara ett sätt att klara av vardagen i en annars så allvarlig sådan, där dåliga nyheter trängs tillsammans. Det har varit svårt att förstå hur många som faktiskt kan och väljer att läsa min blogg och hur pass den kan påverka.

Till saken och det faktum att jag önskar be om ursäkt till Kramfors Alliansen och Jessica m.fl som jag tyvärr gått över gränsen emot. Jag har aldrig som avsikt att sticka någon i ögonen eller vara elak. Ni som känner mig vet detta. Jag är faktiskt en trevlig figur och blev lite chockad över ett nyss avslutat samtal.

Vi börjar om från noll, såhär tycker Marc Möller. Vi åkte upp och spelade en match i Kramfors. Allting var väldigt bra ordnat. Vi fick rejält med spö mot ett bättre lag. Vi kämpade på men mötte stundtals onödiga kommentarer från spelare och sekretariat (som t.ex "åk hem då för fan" eller "håll käften") och detta verkar tyvärr vara accepterat?

Jag anser själv att jag förde en bra dialog då det behövdes och agerade fullständigt sportsligt.

Hur som helst åkte jag hem, bloggade i vanlig ordning och skämtade till det lite. Det sistnämnda var onödigt och jag borde formulerat mig som ovan istället, om ens det?

Med förhoppning om fortsatt förtroende samt att vi kan lägga detta bakom oss, då vi alla inom basketen jobbar för samma sak. Övriga frågor eller synpunkter mottages mer än gärna, via telefon till mig personligen.

"bara en blogg"

//Marc