Nu börjar vi!

Min käre vapendragare Fredrik har nu förklarat varför man bloggar och han fick även i detalj beskriva vad jag ska skriva. Det ska tydligen innehålla "vad fan jag vill". Det låter ju fördelaktigt.

Mitten av arbetsveckan är det och min arbetsplats har aldrig kännts mer meningslös. Surret från kopieringsmaskiner och omgivningen bestående av papper börjar påverka mitt beteende. Negativt. Men ikväll är det träningsmatch mot B-laget och till helgen är det dags för Sthlm! Då talar jag förstås om laget jag coachar. Detta ser jag väldigt fram emot. Fredrik ska följa med och coacha eftersom Anders har jour. Tror det blir kanon. 3 matcher, 3 vinster.

Laget jag spelar i hade träning igår. Efter den hårda förlusten i torsdags var det dags för ett lagsnack. Per tog tag i trådarna och predikade lagspel. Kamo höll med, vilket måste vara definitionen av ironi. Vidare så var det bara Joel som räckte upp handen då frågan löd: "Var det någon som ens tyckte att det var roligt att spela sist?". Joel är skön. Okomplicerad.

Mitt förslag är att vi passar bollen och rör oss, samt slutar gnälla så förbannat. Ibland låter det som att vissa har mens eller psykiska problem.

Snacket avslutades då Emil stått still för länge och behövde röra sig. Det är nackdelen med duracellkaniner. De går och går och går och går, även om du inte vill det!? Men det var alltså dags för träning nu och mitt knä höll i 38 sekunder. Jag blev sedan allmänt deprimerad, tog och klädde på mig och åkte hem.

Väl hemma så blev jag tvungen att fästa mitt datorbord på väggen, såsom det oannonserat lossnat!? Jag vill även här passa på att slå ett stort slag för gipsväggen, som nog är den mest korkade uppfinningen sedan Minicall.

Väl kämpat satt bordet på plats igen efter 30 min. slit.

Lägenheten i övrigt börjar faktiskt kännas klar nu. Jag "behöver" matta, soffbord, hallspegel samt döva grannar. Det sistnämnda är beställt från Polen men tydligen har leveransen slarvats bort och nu har man inte "hört" något mer. Blir till att lägga en ny order.

Mina grannar har sedan min inflytt, flytt byggnaden. De skyller på att de fått barn. Jag kanske ser ut som en pedofil.

I veckan fick jag en lapp i brevlådan där det stod att någon kastat ägg på Birgittas rutor. Någon hade även kastat apelsinskal på hennes balkong. Vem fan är Birgitta!? Det kan ju vara så att någon snäll tonåring ville hjälpa till med bakningen hos Birgitta. Om man tar typ ägg, mjöl, vatten och deg (?) och sedan river ner apelsinskal, får man en jättegod apelsinkaka. Jag ska säga det till Birgitta. Då slipper hon vara rädd.

Själv väntar jag bara på att någon ska slänga bananskal mot mig och be mig åka hem till Schweiz. 

Över till något mycket mer seriöst, Prison Break. Det måste lätt vara den bästa serien. Igår dog dock Sarah. Men det kan ju inte vara for real!? Sorry om jag förstörde serien nu för Er som håller er till svenskt TV-tittande. Skön serie iaf, still going strong!

Nu ska jag jobba vidare, tydligen får jag inte betalt för att sitta och blogga.

Yours truly

/Marc