God eftermiddag!

Nu är det sista rycket. Arbetsveckan kan summeras som: arbetsam.

En timme kvar innan det äntligen är helg. Sedan är det måndag. Jag älskar måndagar. Det är den dag i veckan som är längst ifrån måndag. Dessutom släpps det en färsk piratkopia av Desperate Housewives.

Eftersom man bör vara restriktiv i vad man skriver i sin blogg, vill jag på alla sätt dementera ev. uppgifter om att jag i nuläget eller någonsin ägnat mig av olaglig nedladdning av upphovsskyddat material. Jag vet i själva verket knappt vad en dator är.

Dock så har jag en förmåga att ljuga om saker som känns angelägna att inte tala sanning om.

Idag på lunchen fick jag besök av Josefin. Josefin är mitt före detta exemplar av flickvän. Det var på den glada gymnasietiden som vi höll ihop i regn och rusk (?). Eh, i vilket fall så bor hon nu i Sthlm. Det är alltid skoj att träffa jojjo! Vi köpte oss lite sushi och drog hem till mig för att ”pinna” i oss den. På detta vis fick hon även möjlighet att se min nya bostad. Vi pratade väder och vind och även politik. Vi upptäckte med detsamma att vi sitter i samma båt. Det var skitintressant.

Appropå: På säsongens första Stockholmsresa och då vi hade tid att gå lite i Gallerian, såg jag Stadsminister Fredrik Reinfeldt. Han stod på huk och talade med sin dotter.

Jag fick tveklöst för mig att omdelbart framträda i hans närhet och gratulera till diverse bedrifter. Dock gick det tydligt upp för mig att detta agerande kunde få ödesdigra konsekvenser, för mig. Jag löpte t.ex risk att bli mördad av en irriterad säpovakt.

Jag valde således alternativ nr. 2. Jag gick fram till säpovakten som noggrant övervakade Freddan (vi som känner honom kallar honom så). Jag berättade vänligt att jag faktiskt var i denna skitstad tillfälligt, ifrån norrland och att jag gärna skulle vilja prata med Herr Reinfeldt samt skaka hans mäktiga hand. Jag fick genast en motfråga; Vad ska du prata med honom om?

Innan jag hann svara på det fick jag förklarat för mig att Fredrik var nu ute på privata ärenden och önskade ej språkas vid med någon. Jag gick därifrån. Tyvärr har alla sagor inte lyckliga slut.

Huvudanledningen till de 24 st. ovanstående meningarna var att berätta att jag träffade Josefin på lunchen och att det var jätteroligt. Vidare kunde jag inte låta bli att delge denna berättelse. Sagan om när en norrlänning nästan fick träffa stadsministern.

En stor nyhet är att Rod Stewart kommer till Sverige och Sundsvall 24 maj 2008. Man har länge klagat på att staden Sundsvall icke har utnyttjat Norrporten Arena och dess enorma potential till spelningar och konserter. Man har därför jobbat stenhårt för att få hit denna artist. Det är Tjacka som är inblandad i vanlig ordning.

Detta blir perfekt för mig. Jag köper biljetter till mamma och ger i födelsedagspresent. Mamma älskar ju den där gubben. Inte Tjacka, utan Roddan.

Nu ska jag slå in posten här på jobbet. Skriva adresser och klistra igen kuvert är utan tvekan dagens mest dystra uppgift. Tänk att utföra denna syssla som ständig arbetsuppgift. Jag skulle direkt få lust att leva under en bro.

Så, mina familjära läsare. Vi kan väl höras senare ikväll, eller kanske imorgon? Imorgon är det hockey, hockey, hockey. En fantastisk sport där det är jättehalt.

Väljer här att helt ologiskt lista 3 saker jag saknar just nu i mitt liv:

• Familjens hund Ramses. Framröstad till årets hund av just familjen Möller, 8 år i rad. Jag har inte träffat honom så värst ofta sedan jag tog klivet och flyttade hemifrån. Jag saknar honom verkligen. Ramses är så snäll men, ändå helt livsfarlig. Han är inte en sån där livsfarlig mördarhund som unga män gillar att dra runt med. Men faktum är att han kan döda vilken allergiker som helst.

• Tiden och ekonomin att jobba med bilen. BMW, vilken skön skapelse. Jag älskar bilen lika mycket som jag hatar den när det är något fel med den. Tyskarna har gjort 2 bra saker; BMW och Dirk Nowitzki. Http://www.garaget.org/marcy är bra skit.

• En hallspegel. Helvete. De ringde ju och sa att den kommit. Varför har jag inte hämtat ut den!? Jag behövde ju inte ens betala. Vad trött jag blir. Som människa. Minnet är bra med kort.

Otroligt tålmodig

//Marc