Hej du!

Nyss hemkommen efter en konstig arbetsvecka. Det har varit fredag hela veckan med lite att göra och jag vill absolut inte göra intrycket att klaga. Allting har varit superbt och det enda negativa jag kan komma på är att jag tycks ha blivit beroende av att blogga.

Det första som fick ske efter jobbet var att rulla upp till Balders. Jag drog upp dit för att kitta mig själv med sjukvårdsväska, gameboard, pennor o.s.v

Balders är hallen där vi lär ut gossar och töser konsten att spela korgboll. Det är riktig u-landsvarning på denna hall. Vi spelar basket med två olika korgar. Den ena är sned och den andra är av typen att efter avslut löper man stor risk att landa mot den. Båda två är även felplacerade. Armaturen lyser med sin frånvaro. Vidare är det allmän öststatstämpel gällande toaletterna och klottret är överallt. Man kan under genomgång i omkl. rummen rita sin gameplan direkt på väggen, vilket iofs är revolutionerande i sig.

Dragons driver ett projekt i Kenya där man har byggt en basketplan och man har skänkt bollar o.s.v Jag föreslår att vi flyttar hela verksamheten dit ner. Föräldrarna har uttryckt viss skeptism.

David var där och tränade själv. Njae, inte i Kenya (vilket iofs vore ambitiöst) men på Balders. David är en riktigt duktig spelare. Snacka om självdisciplin och förmågan att kämpa sig till sitt mål. Han är inte den enda!

På tal om spelare så har jag även pratat med Daniel idag som omtänksamt ville höra hur mitt knä mådde. Ammar och Ante var även de förbi och detta var ju ett trevligt inslag på en annars måttligt händelsefull dag.

Det ska som sagt bli roligt att åka imorgon, särskilt när man har så trevliga spelare. Dock börjar jag få lite matchnerver men, det är mest ivrighet och förväntan. Visserligen gruvar jag mig en aning för tågresan, som vanligt. Jag gillar inte konceptet att åka 06.14 på morgonen bara. Blir dessutom lite yr av att åka tåg.

Jag läste i vanlig ordning Caroline Flyborgs blogg idag, där hon nämner att både min och Fredriks blogg är konstant dryg. Vid första anblick missförstod jag då jag bl.a. utläste ordet "deprimerad" men, drog sedan snabbt undan kniven från handleden då jag i nästa mening förstod hur hon menade. Men det slog mig verkligen hur extremt mycket drygande som förekommer och att jag är väldigt dryg. Varför är jag så dryg!? Varför är det så infernaliskt roande att använda ironi i vart och vartannat uttryck?

Svaret måste onekligen bli att vi lever i sanslösa tider. Folk hoppar på varandras huvuden, krig är vardag, man skjuter ner varandra i Skönsberg, djur plågas och Playstation 3 kostar fortfarande för mycket. Vilken förkastlig misär. Det enklaste sättet för mig att tackla det hela är att skoja, dryga och vara allmänt sarkastisk.

Det var en skön reflektion och tackpriset får gå till CF som säkert vill tacka sin producent, mamma och alla fans.

Fotnot: Ett delikat problem som som sker alla som drygar, förr eller senare, är att man upplever svårigheter att tas på allvar. Detta sker dock i särskilda sammanhang och umgängen.

När Fredrik hade lunch var jag där och surrade. Jag pratade även. Annars skulle jag vara enormt irriterande, vilket jag iofs löper stor risk att vara ändå. Bajram hade också vägarna förbi. Det fick mig att inse att det verkligen vore roligt att arbeta tillsammans med dessa charmerande herrar, på deras arbetsplats Telia.  Hoppas hoppas.

Nu ska jag packa för att sedan ge mig iväg till mor och far för en riktig festmåltid. Vi håller alla med om att det är dags att ge mig proviant som ej kostar 20:-/måltiden. Det ska bli riktigt gott. Sedan får jag ju träffa Ramses.

Ramses har tagit på sig rollen som fyrbent utskällare. Han är den bästa hunden jag någonsin hört talas om. Han är brun och hårig och vi har hittat varandra så bra eftersom att vi har detta gemensamt.

Ikväll blir det Idol med min käresta. En käresta som skyndsamt fick åka från skolan upp till vårdcentralen. Det var naturkunskap och den lilla korven lyckades få farlig ånga och ev. syra upp i ögat. Läraren fick således panik och skjutsade t.o.m upp henne till vårdcentralen. Där kunde man dock konstatera att det inte var någon större fara men, man spolade rent ögat.

Vilken väg som helst, det blir Idol och lugna ishockeypuckar ikväll och tidigt sänggående förstås. Såvida jag lyckas stilla mitt nyfunna begär så hörs vi först på söndag. Ta hand om dig och undvik spriten.

Tipset: http://radio.nikita.se

Konstant med glimten i ögat

//Marc

Nu är det kört. Det kokta bogfläsket har blivit sidfläsk. Spiken är i kistan. Pricken är ovanför I:et (vart var det förut?). Jag bloggar på lunchen! Nu är botten nådd. Men jag har inte särskilt roligt och på TV är det bara massa skit. Ordlekar och kärringprogram. McGyver försöker underhålla mig genom att bygga en stridstank av en skärbräda men, det funkar inte för mig.

Lunchen...

Först hämtade jag en kycklingrulle åt Tony. Den införskaffades i vanlig ordning hos Pizzeria Gonzalos. På "Gonzan" tar allting 10 min. att göra och man är alltid välkommen. Även när man går därifrån är man välkommen.

Kycklingrulle är gott. Bra skit. Det är lätt något som man skulle kunna förknippa med Kinarestaurant. De knäckte väl inte idén i tid helt enkelt. Det skulle iofs vara svårt för kineser att få folk sugna på "cyklinglulle". Jag har i varje fall aldrig varit sugen på en sådan.

Bredvid vägen, även jag stör mig på s.k svenskar som inte kan prata ordentligt. Nu syftar jag inte på Bajram, han har ju bevisligen en ursäkt, tillsammans med ett svenskt pass. 

Jag läste Fredriks blogg nyss och även jag väljer nu att ansluta till den armé vars enda kompromisslösa mål är att förinta alla som säger ordet "vart" när det tydligt framgår att det ska vara "blev". Min favoritreplik är följande:

"Näe men, det här vart inte bra. Han vart skitsur och sedan vart det som det vart".

För dig som kliar dig i huvudet så hårt att blodet forsar ut tillsammans med hjärnsubstans, och alltså ej ser felet i ovanstående mening, ring mig så skjutsar jag dig till ett annat land och hjälper dig komma i ordning.

Min egen lunch bestod idag av korv, nudlar och sallad. Vilket extremt whitetrash jag är. Det saknas bara att jag heter Billy och lever med en grävling. Det var dock ganska gott. Jag dränkte det hela i mangorajadressing och låtsades känna smaken av CYKLING! Jag lyckades framgångsrikt och ännu ett lunchproblem var löst. Jag måste se över mina likvida medel och omprioritera så att jag kan handla mat.

Dags för 4 timmars jobbande, vi ses när vi ses som du och jag brukar säga.

Med nästintill full förståelse

//Marc

Rubriken har inget med innehållet att göra. Som vanligt är det tjejen i brevet som har betalat för filmen.

Igår tragglade jag mig igenom arbetsdagen med ett värkande knä. Hem och käkade och sedan fick det bli akuten. På akuten sitter det fullt med akut sjuka människor. Det var så mycket folk att det var ont om sittplatser. Det kändes som att jag var på Oleary´s (O streck i himlen learys).

Jag satt på en blå barnstol i ungefär 10 min. innan en sköterska ropade mitt namn.

Eftersom att man oftast brukar få sitta på akuten i några timmar, såg jag detta som fullständigt magnifikt. Det visade sig dock att jag enbart flyttades in till ett ensamt undersökningsrum där jag fick ligga och vänta i 2 timmar. Det är sådär det känns att sitta i fängelse. Förutom att de som gjort sig skyldiga till hemskheter vars repressalier innebär inburning, har en TV på rummet. Som på hotell alltså. Det kändes som att någon jävlades med mig. Jag sitter mycket hellre ute bland alla akut sjuka och kollar på televisionen de har där.

Efter ett bra tag kom så den legitmerade läkaren Granström in. Hon såg trivsam ut och verkade onekligen ha fötterna på golvet. Vilket fler och fler har. Hon började bläddra i min telefonboksliknande journal. Vi kom dock tillsammans raskt fram till att något var löst i mitt arma knä. Vilket otroligt sämst knä. Skulle det finnas en tävling/gala så skulle mitt knä möjligen nomineras till sämsta biroll eller kanske bästa ljudeffekt.

Man såg inget på röntgen men utlåtandet blev följande; 2 veckors sjukskrivning och operation inom 6 veckor. Jag ber om ursäkt, men vad ska jag göra i 2 veckor!? Eftersom jag är en otroligt ambitiös svensk medborgare ser jag det som omöjligt att fylla ut tiden, sittandes hemma. Dessutom har jag väl inte råd att vara borta. För att inte tala om den misär som kommer utbrista på min arbetsplats.

Operationen kan jag ändå se fram emot. Det ska bli skönt att få ut den lösa biten, spola rent och förhoppningsvis kan man sedan röra sig civiliserat. Jag ser inte klok ut nu, eftersom att jag haltar omkring som veckans MTV-neger.

Vintern är i varje fall här nu. Snön har fallit och ligger faktiskt kvar överallt förutom på vägen. På vägen är det bara halt. Särskilt på vägen ner till jobbet. Detta fick jag uppleva kort efter att jag försovit mig och naturligtvis, stressat iväg. Det var väl ingen ko på isen men, väl en tysk med en asiat i. Det blir till att byta under helgen. Däck alltså.

Fast egentligen, under helgen ska det mesta hända i Sthlm! Jag upprepar detta för tredje gången eftersom det ska bli jolly fun som de säger i Chile. Jag ser särskilt fram emot denna resa eftersom vi har 3 riktigt bra matcher och laget verkar taggat!

Http://www.sportnik.com/dragons92 is the place to be om man vill följa.

Här följer övriga punkter.

• Jag testar facebook, vilket är fullständigt förvirrande. Men jag kanske vänjer mig.

• Vidare har jag bestämt mig för att inte spela basket denna säsong. Det funkar ju faktiskt inte då detta inofficiellt kräver rörelseförmåga över 20%. 

• Jag läste i tidningen att ett 50-tal ungdomar samlats på Navet för att göra upp med anländande Matforsbor. Detta var ju fantastiskt väluppfostrat. Snacka om att ha lite att göra. Om man bestämmer sig för att åka till Navet, för att vara på Navet. Ja, då har man allvarliga problem. Navet är Sundsvalls bussterminal. Polisen var där och agerade dagisfröken och man beslagtog en butterflykniv. Föräldrarna till dessa snorungar satt väl på sina arbetsplatser i tron att deras välartade barn satt hemma och studerade inför kommande prövningar. Engagera dig lite och någon slipper bli ihjälslagen nästa vecka.

• Om du läser detta, kommentera gärna och säg vem du är. På det viset stillar du min nyfikenhet, vilket du visserligen inte får ut något av. Gör vad fan du vill!?

Tills nästa gång, då jag förhoppningsvis har en reseberättelse med sprudlande detaljer att delge, sköt om dig och ha en bra helg. Det är du med stort D, värd!

Högaktningsfullt

//Marc