Vilt viftande! Hejsan.

Nu ska jag berätta igen, om vad jag gjort och hur jag mår. Egentligen bryr sig inte många om hur man mår. Man passerar varandra på stadens gator och det är alltid samma påtvingade meningar;

-Tjena, längesen, äre bra?

-Hej! Japp, själv då?

-Jo, det är kanon.

-Okej, men vi hörs.

-Ja, hej.

I själva verket hade person 1 nyss fått diagnosen Gonorré av syster Anna-Karin och person 2 är ekonomiskt utbränd och har börjat utveckla självmordstankar.

Men i vart enda fall. Jag mår bra med tanke på omständigheterna. Det är ganska mycket som händer och igår var det den ena dåliga nyheten efter den andra.

Man bör vara återhållsam i vad man informerar den breda folkskaran om här på bloggen, så därför väljer jag att i vanlig ordning redogöra för diverse mer ointressanta men, desto underhållande ting.

Jobbade ett febrilt arbetspass igår. Jag tog mitt förnuft till fånga kl. 17.13 och gick hem. Väl hemma insåg jag att jag skulle bli tvungen att gå till Balders. Det skulle visa sig att det är bland det tråkigaste du kan göra som människa. Det tog 47 minuter att ta sig dit och jag fick ont i höften. Jag funderar på att ansöka om pension imorgon, om jag hinner.

Träningen gick väldigt bra även om vi fortfarande är kort om folk. Vi genomförde ett hårt fysiskt träningsprogram och om ca. 5-13 veckor borde någon pojke i laget få en muskel.

Jag gick även hem. Det tog lite kortare tid. Dock var jag grinfärdig då jag anlände men, jag har nu förstått exakt varför jag hellre tar bilen. Till grannen. Det är verkligen tråkigt att gå, i varje fall i ensamhet.

På grund av allvarliga konversationer blev det aningen sent sänggående. Jag somnade som en snusstock vid ca. 02.00 Jag hade då först valt att fördriva en timme åt att rulla runt i min säng tills det att yrsel uppkom.

Jag vaknade 08.20 men paniken i ena hjärnhalvan. Jag smsade genast iväg en vit lögn till min chef där jag förklarade att en stor tvättbjörn kommit in i lägenheten och att jag varit tvungen att mata den med nötter.

Det här med sms. Jag fyller alltid på med 300:- i månadens början för att på detta vis fördelaktigt slippa betala för sms. De senaste 27 dagarna har jag skickat 1252 st. sms, och kan konstatera att jag aldrig hade betalat för dessa. Det hade känts psykiskt betungande.

Det som är så bra med denna typ av ”konversation” är att man kan svara lite efter sitt eget tidsschema. Ingen stress.

Egentligen har jag snart bara 2 typer av vänner. En sort jag smsar med och en sort som konstant läser denna blogg och på det visethåller sig uppdaterad.

Följande fenomen börjar tydligt visa sig; Jag träffar någon (på riktigt) och ska glatt förtälja vad som hänt på sistone och det enda gensvar jag får är:

”Jo, jag läste det på bloggen.”

Ikväll är det Dragons. Det är på tiden att de spelar en hemmamatch nu. Öresundskraft står i slaktkön och det här är ett utav Sveriges bättre basketlag. Jag sätter min blygsamma förmögenhet på att våra jänkare ej är på plats. Det lär inte spela alltför stor roll och vi får se hur det går helt enkelt. Självklart återkommer jag med en noggrann matchanalys. Jag och Mia ska i varje fall sitta på läktaren och bua åt domaren.

Nu är det lunchens glada tid. Jag ska se Prison Break, käka skåpmat och stretcha min höft.

Sköt om dig!

Nedstämd men gladare än de flesta

//Marc

Veckans skönaste: