Hej dagboken!

Jag saknar någon som ringer och väcker mig kl. 07.00 på morgonen. För idag vaknade jag fullständigt apatisk, kl. 07.55 Detta upplevde jag som arbetsamt, och väldigt uppgivet ringde jag chefen. Tanken är ju faktiskt att man skall infinna sig på arbetsplatsen senast 08.00 Medan signalerna ljöd låg jag och funderade ihop olika historier som skulle hjälpa mig att kringgå jobbkravet. Jag kunde t.ex påstå att min mage utvecklat en våldsam diarré och att jag därmed skulle bli tvungen att stanna hemma fram till lunch. Luren på andra sidan lyftes.

Chefen: Arkitektkopia, Strandberg

Jag: Eh, det är Marc här.

Chefen: Tjena Marc!

Jag: Jo, jag kommer nu jag.

Chefen: Jaha?  Hej.

Jag: Hej.

Snacka om informativt samtal. Vi har haft många sådana samtal.

Eftersom jag nu meddelat högste hönset att jag ligger efter, så kan jag lika gärna hamna ännu mer efter. Jag somnade därför om, och vaknade 08.10 Gud så ansvarslöst och respektlöst. Jag borde kanske få genomgå någon typ av habilitering?

Just för tillfället har jag en timme kvar. Sedan ska jag hämta Ramses. Ramses är nästan som en skillsmässohund. Jag saknar ju honom, så idag har jag bestämt mig för att ha vårdnaden. Stackars Ramses har varit hos veterinären och fått sin hud undersökt. Han kliar sig hela tiden och har nu fått ett specialschampo. Veterinären tyckte sig även känna något som stundtals stack ut från magen. Jag hävdar prompt att detta enbart är ett utav hans fyra ben.

Jag och Ramses ska sedan hämta Clark och Caroline. Kulinarisk finess står sedan på agendan. Efter det lär vi dyka rakt ner i en obegriplig film av något slag.

Jag måste även ta tag i det här med spegeln ikväll. Nu har jag ju även fått låna ett högteknologiskt verktyg genom Marcus och som skall göra monteringen möjlig. 

Jag har dessutom inte sett mig själv i helhet på flera månader nu. Tänk om jag utvecklat en abnorm kroppsstorlek eller långsamt börjat skifta hudfärg. Hur gör vi då? Vi ringer nog Aftonbladet så att jag får tala ut.

Jag undrar när min nya granne kommer att flytta in. Enligt konfidentiella uppgifter från mäklaren skall det vara en 30-årig tjej. Hoppas hon är döv. Det är så infernaliskt lyhört där jag bor. I söndags spelade jag lite Petter när mina ovanpåboende grannar kom ner och appellerade, för andra gången sedan de flyttat in. De uppgav att hela deras lägenhet skakade. Deras akvariefiskar upplevde även detta som otroligt desorienterande.

Själv brukar jag vakna varje gång de kliver upp och går till jobbet kl. 6 på morgonen, och jag hör även när deras mikrovågsugn ger ifrån sig ett pling. Men lika glad är jag för det, fast gladast är nog…räven?

Något annat som händer boendemässigt, är att alla som bor i området snart skall samlas och genomföra en omröstning. Jag bor i ett område skapat 1997 och vägen igenom består av grus. Nu står vi inför ett typiskt I-landsproblem; asfalt, asfaltskross eller hårdpackat grus? Jag funderar på att rösta på asfalt. Asfalt är dyrast och det västerländska mottot är ju, att ju mer det kostar - desto bättre är det.

Tack för alla synpunkter om bloggen som dimper ner i ”kommentarer”, sms och på msn. Ni är så vänliga och driver mig ständigt framåt! Kramkrig.

Mångfasetterad

//Marc