Du!

Vad längesen vi hördes!

Dagarna har flugit förbi som aldrig förut och bloggen har prioriterats lika starkt som att anmäla TV-innehav. Apropå, så förstår jag inte ens varför jag måste betala TV-licens. Gör du det? Jag tittar aldrig på Sveriges Television och lyssnar på radio, det gör jag ju enbart om jag blir tvingad till det. T.ex då jag åker bil med min far. Då är det ungdomligt underskattade P1 som gäller. En fantastisk kanal med nyheter och klassisk musik.

Vi har under föregående helgdagar varit i Stockholm och spelat korgboll.

Det hela började exceptionellt bra då jag på lördagsmorgonen nästintill försov mig. Som tur var blev jag väckt av Robert. Han följde med och assisterade denna gång, något som skulle visa sig vara ett framgångsrikt koncept.

Vi kommer ner till den stressade staden och begär oss hastigt mot Liljeholmshallen. En slags lagerlokal där man lagt in två stycken ”idrottsgolv”, även en boulebana som exklusivt brukades av alkoholister, samt byggt några primitiva omklädningsrum. Detta fick duga då vi stod utan alternativ.

Första matchen spelades mot Lidingö. Detta lag vann vi odramatiskt och rättvist emot, med klara 72-37. Många utav mina spelare som normalt lirar kortare stunder i Stockholm fick här chansen att kliva fram, vilket många gjorde. Detta var en perfekt uppvärmning på vad som skulle bli en tuff helg.

Nu var det dags att fördriva tiden. Jag började genast hälla i mig pastasallad som jag dränkt i Mangorajadressing. Jag svepte även en Sprite och gick skyndsamt upp 3,2 kg.

Grabbarna surfade på nätet med sina bärbara datorer och vissa tog trevliga promenader i ett minst sagt levande Liljeholmscentrum.

När jag växte upp och ägnade mig åt basketresor, hade vi knappt bärbara datorer. Finessrik apparatur såsom Playstation Portable eller Ipod fanns inte. Det är ju fantastiskt vad man lyckats skapa på den senaste tiden. Dagens ungdomar har alla förutsättningar i världen, att bli lata, feta och skelögda.

Match numrerad 2, och vi möter Djursholm. Ett lag som tog oss till övertid sist. Detta skulle även bli fallet denna gång. Vad är oddsen?

Första mötet lyckades vi vinna men, denna gång räckte det inte hela vägen. Matchen var spännande och stod och vägde rakt igenom. Fysiskt spel som bl.a Jimmie fick känna på då han fick en riktig klocka rakt över näsan. Blodet sprutar okontrollerat överallt men eftersom jag sett cityakuten, springer jag fullständigt orädd in på planen och torkar upp blodet med med bomullstussar. Robert undersöker näsan och det tar 3 sekunder innan han frågar sin patient:

– hörrudu, var näsan sned även innan?

Jimmie opererades i måndags.

Hur som helst har Djursholm marginalerna på sin sida i förlängningen, särskilt eftersom vi inte ställer upp ordentligt vid matchens, tillika Djursholms sista straffkastsituation. Slutresultatet 68-65 sved en aning.

Vidare till det vackra hotellet F1 och senare till restaurang Seher för sedvanlig middag. Allting är sig likt på våra resor och skönt är väl det. Inga sura miner finns heller med i bilden, trots dagens tunga förlust.

Jag spenderade resten av kvällen med 2 fransyskor som satt i hotelltrappen och drack renat. Jag försökte förgäves med att lära mig deras komplicerade språk. De två sista meningarna är en lögn men, hade kunnat förverkligas. Hoppas de där franska fyllona hade en trivsam kväll, högljudda var de i alla fall.

I själva verket låg jag och Robban och snackade igenom dagens eskapader och jag smsade mig sedan till sömns.

Söndag morgon och vi är piggare än hela Uppland. Via en så finurlig uppfinning som tunnelbana, tar vi oss på ca. 45 minuter till den toppmoderna Åkeshovhallen. På skärbrädan vilar Värmdö. Ett lag som senast slog oss med smärtsamma 55 poäng. Men just denna söndag spelade vi på absolut topp. Det är jämnt matchen igenom, ända till de 7 sista minuterna. Här börjar undertecknad ofrivilligt att göra byten p.g.a foulproblem och vi tappar den röda tråden. 08:orna vinner till slut med 13 poäng men, vi gör den absolut bästa matchen för säsongen. Vi har nu vunnit 4 utav 8 fighter i Stockholm och förlorat väldigt smått. Målsättningen att som sämst hamna på en andraplats, lever vidare!

Väl hemma i ett snöigt Norrland. Söndagskvällen bestod av uppackning och lite städning. Lite baskettittande och en fryspizza senare, somnar jag sedan framför TV:n som den värsta lodisen.

Måndag morgon och jag släpar mina håriga mot arbetsplatsen. Dagen och hela den här veckan har varit väldigt stressfylld. Klockan 17.00 varje dag känner jag att jag önskar avlida men, som tur är finns det för mycket saker att göra för att ens hinna planera in en sådan händelse.

Måndag kväll och utav de 13 gossebarnen. i laget, varav 11 st. åkte till Stockholm, dyker nu 6 st. upp på träningen. Det här var ju ett nederlag. Till helgen ska vi dessutom åka upp till Östersund för att spela två tuffa matcher. Ta Er samman små pojkar.

Tisdag. Här får jag plötsligt för mig att börja styrketräna igen. Det är Ego hälsogym som gäller för utförande av denna aktivitet. På Ego ansträngs muskler från en salig blandning människor. Det finns hurtbullar i alla dess former och typer; pensionärer, medelålders, stora starka dörrvakter också nybörjare. Själv tillhör jag just nu kategorin ”sporadiskt tränande”.

Jag gjorde som vanligt misstaget att träna alldeles för hårt men, jag har i varje fall en stark förhoppning om att nu komma igång med träningen på riktigt igen.

Gårdagen innehöll vanligtvis basket. Jag begav mig ner till Sporthallen och kollade på Sundsvall Saints. Det går ganska bra för dessa damer just nu. Man hade vunnit 2 matcher i rad då man nu tog emot Norrköping. Tyvärr spelade båda lagen riktigt dålig basket och underhållningen blir som på en Thorleifs spelning, riktigt platt och tråkig. Saints förlorar med ynka 2 poäng men kunde alltså lika gärna ha stulit hela kalaset! Fredrik och jag satt i varje fall på läktaren med Ammar och Daniel, två utav mina slavbarn som jag försöker lära spela basket. Vi fick oss några goda skratt och tur var väl det.

Äntligen är vi i realtid och jag kan nu börja förtälja diverse detaljer om just denna dag. Det är torsdag. Idag har min chef åkt till Stockholm. Detta innebär flera fördelar. Imorgon kan jag försova mig om jag vill, dessutom slipper jag bära våra extremt oattraktiva profilkläder. Jag kan även ta enormt långa fikaraster samt gå in på hans kontor, slänga upp fötterna på bordet och ringa samtal till Indonesien. Alltid när jag ringer dit så är det dock ingen som förstår vad jag säger.

Ikväll är det träning igen, med inriktning spel. Till helgen och närmare bestämt på lördag så åker vi upp till ”Sveriges miljöstad”, Östersund. Vi skall möta ett på papperet, väldigt duktigt Häggenås. Vi möter även Adnans Chuks lag, tillika sist i tabellen, Jämtland. Det blir säkert en bra genomkörare!

I övrigt funderar jag starkt på att duscha ikväll. Man bör tydligen duscha med jämna mellanrum för att uppfattas som fräsch. Jag brukar duscha någon gång i kvartalet. Allt för att spara på naturens resurser, som jag kan känna sinar.

Nu är lunchrasten över för längesedan och jag borde hjälpa Tony.

More to come!

På en helt annan nivå

//Marc