Till alla fans, alla nykomlingar och till alla mina vänner, Välkomna!

Vad har hänt sedan sist?

Jag ska försöka berätta allting så detaljerat som möjligt och hoppas att detta inlägg tränar smilbanden mer än mitt föregående, som enbart var plåster på allvarliga sår och skador. Ett snyftande ”buhu” hördes ekandes mellan bergen i norr men jag hör hur det långsamt tynar ut med vinden. En vind som sedan blåser över ett fritt land där vem som helst bloggar om vad den vill.

Jag vill förövrigt be om ursäkt (igen) till alla som konstigt nog fått intrycket av att jag på något vis i mina åsikter representerar en förening, ett samfund eller någon typ av grupp eller kanske t.o.m en sekt, för så är inte fallet. Det här är jag, och tycker du inte om det du läser bör du skyndsamt testa att trycka Alt+F4.

Fredagskvällen var nästintill innehållslös då jag lugnt kollade på Idol, och äntligen åkte Sam ut ur detta långdragna underhållningsprogram. Sam kan sjunga bättre än mig men, alla gånger sämre än de övriga tävlande. Rättvisa har skipats i detta Kalle Anka land! Jag öppnade champagnen och dansade okontrollerat i 3 minuter. Jag blev sedan andfådd och började febrilt damma av mitt gymkort. Mitt nya liv börjar så fort jag avslutat mitt nuvarande.

Jag genomförde även ytterligare en sak under kvällen och detta var att försöka montera upp min nya kökslampa. Det slutade med estetiskt störande skador i taket samt att hela lägenheten kortslöts några gånger. Mitt självförtroende samt ihopsamlade manlighetspoäng klipptes på hälften. Jag behöver egentligen bara börja sy nu, så är jag kvinna sedan.

På lördag morgon var det dags för studier. Min manlige uppfostrare Far dök upp strax efter lunchtid och vi läste raskt igenom de spännande utvecklingarna som präglade medeltiden. Jag har nu skrivit ca. 3 sidor (minus 2) och är på god väg, att misslyckas med flaggan i topp.

Vid 4-tiden och samtidigt som Möllersduetten började ledsna på medeltiden, dök Anders upp. Han hade varit på Birsta och shoppat lös på diverse bilartiklar och kom nu till mig för att frivilligt fungera som kvällsumgänge.

Jag påpekade hastigt att jag tyckte att vi tillsammans alla tre skulle montera upp min nya kökslampa, eftersom jag misslyckats så grovt på egen hand. Vi åkte till mitt föräldrahem för att hämta lite utrustning som t.ex multimeter. Då både jag och pappa har valt att ej utbilda oss till elektriker och även vid flera tillfällen blivit elektrifierade, gäller det att vara på den säkra sidan. Vi monterar aldrig el utan vinterhandskar på händerna t.ex

Men allt löser sig, sa han som sket i diskhon och nu sitter lampan som färgen på min hud. Det ser riktigt bra ut tycker jag. Lampan alltså. Nöjdhetsfaktorn är fullständig och bilder kommer i mitt ständigt framskjutna ”hemma hos reportage”.

Anders och jag åt en måltid och satte oss sedan i soffan och kollade på de sedvanliga tv-sändningarna. Vi kollade på några serier men snackade även lite strunt. Vilka festprissar!

Allt gick ju ut på att få klockan att snurra fram tills dess det anses accepterat att gå ner mot krogen.

Under kvällens gång besöktes vi två gånger av små skaror bestående av godissugna och läskigt utklädda barn. Anders sunda inställning är att inte öppna dörren eller alternativt öppna men säga åt dem att åka till Statoil och köpa eget godis. Då jag är barmhärtig och gudstroende skänkte jag godis i stora mängder till dessa små skapelser.

Framåt halv tolv styrde vi tysken söderut och hamnade till slut på Oscar. Vi valde tveklöst att undvika Stadshuset p.g.a att Ken skulle uppträda. Inför folk!

Det blev i varje fall en riktigt fantatiskt bra kväll. Jag träffade intressanta och mindre intressanta människor från gamla goda tider och fick även skaka hand med några nykomlingar. Som vanligt trodde samtliga gamla vänner att jag antingen dött eller flyttat.

Jag fick i mig 2 alkoholfria drinkar samt en läsk och kände vid hemgången att jag var aningen yr. Detta berodde nog på den huvudvärk som alla oljud skapat. Något som jag inte hade lagt märke till om jag istället valt att halsa alkoholhaltiga vätskor, och då allmänt omdömeslöst själv gått omkring och skapat dessa oljud.

Vi åt bröd med kött på BigBoy och detta fick effektivt sätta punkt för en händelserik kväll. Jag sov sedan som en bebis och vaknade med nya kärnkrafter på söndag morgon.

Söndag är från början en vilodag. Jag följde denna stenålderstolkning och mjukstartade med brunch. Egentligen var den briljanta planen att jag, Caroline, Brenda och Clare skulle gå till Hotell Knaust och äta lyxfrukost men, inte helt oväntat försov sig samtliga, inklusive undertecknad.

Så småningom åkte jag till Balders och kollade på Saints utvecklingslag som efter skakig inledning käkade upp Lit. Efter det hade jag träning med grabbarna, och vi har nu börjat träna offensiv basket. Något som vi är dåliga på, än så länge. Men som pyromanen ständigt påpekar, det tar sig.

Kl. 18.00 var det dags för möte med styrgruppen. Våran klubbordförande informerade om den nya hemsidan http://www.sundsvalldragons.com och vi gick sedan igenom de olika punkterna på dagordningen. Tyvärr fanns fortfarande inte en seriöst överambitiös fikabuffé uppdukad men, jag valde moget att icke protestera. Istället presenterade jag de kläder och utrustning som vi tagit fram tillsammans med Stadium. Samtliga medverkande tycktes nöjda och då är även jag detsamma.

19.00 åkte jag hem för att utföra hemmasysslor som städning o.s.v och veckans sista timmar spenderades framför TV:n, kollandes på direktsänd basket från de förenta staterna.

Måndag är måndag och jag slasade mig till jobbet och kämpade mig trött igenom dagen. Jag måste börja gå och lägga mig tidigare på kvällen. Samtidigt saknas ständigt tid för diverse sysslor och det är här allvarliga problem uppstår förstås. Vissa påstår att sova kan man göra då man är död men, nackdelen med att vara avliden är att det tycks vara ytterst problematiskt att vakna.

Träning genomfördes i vanlig ordning på kvällen och nu har vi bara ett ynka pass kvar tills nästa Stockholmsfight.

Idag är det tisdag och såhär mycket har jag hunnit med hittills; Jag jobbade förstås oavbrutet för att företaget skall undgå konkurs. Jag begav mig sedan till Marcus och tillsammans åkte vi ut till Johannedal för att hämta ett verktyg som jag behöver för framtida spegelmontage. Det var längesedan jag träffade Marcus och likt Windows uppdaterade vi oss i rask takt. Marcus skall flytta till Skövde (!) och något mer om detta orkar jag inte berätta. Vidare denna kväll så har jag lyckats fördriva tiden (min största fiende), genom att blogga samt se dubbelavsnitt av Prison Break! Nu väntar IKEA-sängen.

Orvar som de säger i Frankrike. Vi hörs förhoppningsvis imorgon!

Tydligen engagerande

//Marc

Hej!

Vilken tid det har tagit för killen att blogga! Jag har haft fullständigt med ting att stå i och bloggen har blivit lagd åt sidan.

Detta inlägg blir relativt kort och delger inget av den senast gångna tiden för Marc Möller. Detta får vänta tills ikväll.

Jag har tidigare sagt att man bör nog vara restriktiv i vad man skriver på bloggen. Man kan t.ex (egentligen) inte skriva exakt allt vad man tycker och tänker. I alla fall inte utan att möta viss kritik.

Som person är jag fruktansvärt dryg och har en förmåga att skämta om exakt vad som helst. Jag kan använda ironi hejvilt och detta egentligen för att göra bloggen mer läsvärd och rolig, vilket jag lyckats bra med.

För att skämta om vad som helst behöver man kunna TA vad som helst och även ha en enorm självironi och kunna skämta med sig själv. Men, jo, man måste nog ha en nypa självkritik också. Det är ett fritt land men, samtidigt känns det för mig fullständigt fel om någon tar illa vid sig av att läsa denna blogg. Just gällande detta (som jag kommer till snart) så är det dock inte så konstigt. Jag strulade till det!

Att använda personangrepp är aldrig befogat men, jag menar aldrig illa. Allt detta i denna blogg är bara ett sätt att klara av vardagen i en annars så allvarlig sådan, där dåliga nyheter trängs tillsammans. Det har varit svårt att förstå hur många som faktiskt kan och väljer att läsa min blogg och hur pass den kan påverka.

Till saken och det faktum att jag önskar be om ursäkt till Kramfors Alliansen och Jessica m.fl som jag tyvärr gått över gränsen emot. Jag har aldrig som avsikt att sticka någon i ögonen eller vara elak. Ni som känner mig vet detta. Jag är faktiskt en trevlig figur och blev lite chockad över ett nyss avslutat samtal.

Vi börjar om från noll, såhär tycker Marc Möller. Vi åkte upp och spelade en match i Kramfors. Allting var väldigt bra ordnat. Vi fick rejält med spö mot ett bättre lag. Vi kämpade på men mötte stundtals onödiga kommentarer från spelare och sekretariat (som t.ex "åk hem då för fan" eller "håll käften") och detta verkar tyvärr vara accepterat?

Jag anser själv att jag förde en bra dialog då det behövdes och agerade fullständigt sportsligt.

Hur som helst åkte jag hem, bloggade i vanlig ordning och skämtade till det lite. Det sistnämnda var onödigt och jag borde formulerat mig som ovan istället, om ens det?

Med förhoppning om fortsatt förtroende samt att vi kan lägga detta bakom oss, då vi alla inom basketen jobbar för samma sak. Övriga frågor eller synpunkter mottages mer än gärna, via telefon till mig personligen.

"bara en blogg"

//Marc