Kära du!

Hoppas det står bra till och att jag återigen kan få dig att läsa en stund. Jag uppskattar verkligen att du är här, även om du ignorerar min vilja om att du ska kommentera.

Det har även kommit till min kännedom att några utav mina invandrade vänner har börjat läsa min blogg men, har svårigheter att uppfatta vissa delar. Till Er kära immigranter kan jag bara säga; ishdamel mikropiss bechta? Vilket betyder; vill du äta här eller i en plastpåse? På kroatiska.

Igår vaknade jag med helt nya krafter. Klockan var 06.45 och jag slog upp mina kletfyllda ögon. Känslan av att jag är en neandertalare var borta. Jag klev raskt upp och insåg att livet nu skulle få en dramatisk vändning. Det var tid för löning.

Med kontinuerliga skutt ledde jag mig själv till jobbet och satte sedan igång med en rasande fart. Jag surfade på Internet, fikade och gjorde personliga ärenden i ett helt nytt tempo. Fullständigt fantastiskt. Jag fick stundtals även jobb gjorda. Detta är dock sällsynt och man funderar nu från kommunalt håll att med hjälp av kamera dokumentera dessa fenomen.

Lönen kom som förutspått kl. 12.00, lagom till lunch och jag började hejdlöst spendera denna blygsamma summa. Jag åt en riktig lunch. Äntligen har jag råd med näringsriktig allsidig kost. Det blev en pizza på Gonzalos.

Sedan passade jag på att fylla min svarta hingst med en lättantändlig vätska, kallad bensin. Bensin luktar så gott. Ibland brukar jag åka till Statoil och lukta på pumparna. Bara nosa lite. Mitt besinningslösa beteende har fått massiv kritik i stort sett överallt.

Apropå nos så hade jag promenaduppdrag med Ramses att utföra igår. Vi gick ut 3 gånger. På kvällskvisten slafsade han även i sig mängder av mat och la sig sedan belåten på min snorgulgröna matta. Vi somnade kl. 01.12 Ramses låg då ovanpå mig och låtsades som ingenting.

Jag och Ramses trivs ihop och har massa saker gemensamma; vi är lika bruna, håriga och kan känna av det motsatta könet på ca. 3 km. avstånd.

Jag urinerar dock inte på träd, husfasader eller andra offentliga föremål.

Apropå urin på offentliga platser så är det nog många som ska ut på krogen under helgen. Det skall supas håglöst eftersom att man fått pengar till detta intresse. Jag funderar på att dra ner på Mysack och ta en Coca-Cola bara. Lyssna lite på discomusik.

På lördag morgon ska jag dessutom följa med Fredrik och hans basketlag upp till Kramfors. Det är kattbråk på toppnivå och jag ska fungera som en assistent. Det ska bli roligt och intressant.

Vidare funderar jag på att under pistolhot, tvinga Fredrik att assistera åt mig (igen) på kommande Stockholmsresa. Min kollega Anders har nämligen bestämt sig för att sluta coacha, då detta tar för mycket tid. Så nu är jag på jakt efter en assisterande coach.

Apropå det (för tredje gången!) så hade vi även träning igår. Det gick väldigt bra. En fördel med gårdagens pass var att Ammar var med. Han gör dubbel nytta. Han spelar bra basket men funktionerar även som tolk åt Abdullah. Abdullah kommer från Irak och har bara bott här i några månader. Han förstår ingenting av vad jag säger. Idag ska jag inhandla en arabisk parlör samt öva på mina gestikuleringsfärdigheter.

Idag vaknade jag av ett något bekant ljud. Ljudet påminde om slickningar och slurpningar, som när man via sugrör dricker ur det sista ur en läskmugg. Det var Ramses konstanta rengöring av sina genitalier. Efter att han gjort detta i 13 underbara minuter, hoppar han beslutsamt på mig, för att nu slicka mig i ansiktet. Detta är en utav baksidorna med att ha hund, tillsammans med att behöva plocka upp avföring. Hundar kan helt enkelt inte uppträda civiliserat och städat. Ändå är de våra bästa vänner.

Hur som haver gick vi en promenad och Ramses kissade noggrant ner hela området.

Nu är jag på plats på jobbet och visst är det skönt med fredag?

Idag ska jag äta rå fisk till lunch, sätta upp den där förbenade spegeln och ikväll blir det väl att se Idol samt följa Dragons bortamatch mot Akropol.

Förhoppningsvis finner jag en god kamrat att tillbringa detta med, annars börjar jag nog grina.

Trevlig helg din sjöröv.

Lika dryg som aktuell

//Marc

Snoop Dogg

God eftermiddag på dig!

Du kanske är hemma. Du kanske är på jobbet. Du kanske heter Sven-Erik och surfar ifrån Njutånger (pleasure-regret). Alla är ni välkomna att slösa bort dyrbar tid, åt just detta.

Dagen har haft goda flytningar och inga större problem har uppenbarat sig. Nu är det endast 1 timme kvar av detta obligatoriska sysselsättningstvång.

Jag ska hem och äta dyrbar proviant. Jag ska testa rysk kaviar till förrätt. Sedan blir det en honungsslungad bävermjälte på en bädd av hjortronflamberad gåshud och rödvinssky. Om jag orkar ska jag även förtära en skopa chokladglass till efterrätt.

Skämt och även sido, blir det nog mindre komplicerat. Jag skulle tippa mina få kronor på resterande ravioli eller nudlar spetsade med cancerframkallande räkkrydda.

Sedan måste jag ringa pappa. Jag måste försöka övertala honom att givmilt skänka ett soffbord till mig. Som inflyttningspresent tänker denna generösa man ge mig en duschhörna, eller egentligen som två glasdörrar/väggar. Men jag skulle nog ha större nytta av ett soffbord.

Länge efter inflyttningen tjänstgjorde en flyttkartong som soffbord. Det resulterade i pinsam estetik och kartongen blev även med dagarna fylld med horribla fettfläckar.

Jag tror nog att jag hellre efter en renande dusch genomför en fängelsevistandes mardröm och böjer mig framåt, för att torka bort allt vatten. Men då istället har ett vackert soffbord att slänga upp mina platta fötter på.

Nu kom Tony och informerade mig om att genomsnittssvensken tjänar 50 öre/minut. Han kunde lika gärna sagt att jag är ful och värdelös. Det hade givit samma effekt. Jag finner nu ingen som helst motivering till att arbeta.

Imorgon får man dock betalt för en månads vistelse på sin arbetsplats. Jag ska hejdlöst börja spendera detta arvode på bästa sätt. Jag ska bl.a betala den DVD-spelare jag köpte förra månaden och som jag använt 3 gånger. Vidare är det hyra och lite andra smaklösa utgifter. Det har bl.a skickats en elräkning som skyndsamt gjorde mig elallergisk. Mer om dessa bestyr imorgon!

Tack och hej, smörgåspålägg.

Mannen, myten, legenden

//Marc

Vad ska jag göra Jimmy!? =D

God morgon alla hängivna fans!

Som vanligt är det du som läser, som läser texten.

Idag vaknade jag av ett sms från Josefin. Där hade hon tummat ner att hennes käre far numera följer min blogg. Josefins pappa är aktiefarbror på Nordea.

Detta är ju fullständigt fantastiskt. Bloggläsningen vill säga. Bloggen sprider sig nu med stormande steg och min förhoppning är nu att hela banken snart sysselsätter sig enbart med att läsa detta pladder.

Jag ser framför mig hur en hårig bankrånare kommer in och skjuter vilt och personalen slänger sig över datorskärmarna för att inte ”skada” min blogg.

Jag valde ofrivilligt att kliva upp 07.14 och efter lite gaddborstning och påklädnad, lämnade jag kort därefter min enkla trähydda. Jag promenerade i våldsamt tempo till jobbet och nu sitter jag här. Jag funderar allvarligt på att ge mig själv sparken. Var jag chef och hade anställda som bloggade på arbetstid skulle jag ge dem foten och föreslå omedelbart ingripande från psykolog eller någon form av terapeut.

Det är nämligen så att fingrarna numera drar sig kraftigt mot tangentbordet. En typiskt I-landsskada. Detta skulle aldrig hända någon i Bangladesh.

Igår träffade jag Mia. Vi handlade först lite mat och, eftersom jag lever på samhällets botten åt vi ravioli på burk samt majskolvar. Herre gud, jag känner att mitt liv mer och mer börjar likna en slags tragisk komedi. Amen.

Efter vi sköljt ner detta med ett riktigt härligt bordsvatten, var det dags för basket.

Öresundskraft som enligt starka uppgifter skall vara rankad topp-4 i Sverige var nog bland de sämsta lag jag sett spela. I varje fall i basketligan. Sådär dålig får man bara inte vara. Sundsvalls drakar vann utan problem även om siffrorna 95-92 försöker berätta en annan historia. Vi myste på läktaren och jag tappade bara kontrollen och började bete mig ociviliserat mot domaren, ca. 3 gånger. Max. Okej, 5.

Efter matchen åkte jag till Balders. Fredriks svarta helgon hade träning. De ska snart till Kramfors och spela mot ett gäng kärringar. Jag satt på sidan och planerade mina egna träningar. Det känns skönt att vara en välplanerad figur och som därför slipper gripas av panik mer än några få gånger per dag.

Idag ska jag försöka plugga, igen. Jag försöker ungefär lika mycket som jag misslyckas. Det är en härlig mix.

Jag funderar även på att våldgästa min farbror Ragnar och hans fru, för en fika. Det är jätteskönt att vara hos dom. Man får så gott fika och man kan sitta och lyssna på gamla historier, t.ex. hur  Ragnar hjälpte till att bygga Noaks Ark.

Vidare försöker jag fortfarande utveckla någon form av Tics men det är mycket svårare än jag trodde.

Jag väljer allra nederst att lägga in ett klipp med Kjell Bergqvist. Han borde lägga ner skådespelarkarriären och istället bli någon typ av statsråd. Det framgår tydligt om man tittar på filmen.

Ha en avslappnad dag!

Sveriges bästa import

//Marc

Vilt viftande! Hejsan.

Nu ska jag berätta igen, om vad jag gjort och hur jag mår. Egentligen bryr sig inte många om hur man mår. Man passerar varandra på stadens gator och det är alltid samma påtvingade meningar;

-Tjena, längesen, äre bra?

-Hej! Japp, själv då?

-Jo, det är kanon.

-Okej, men vi hörs.

-Ja, hej.

I själva verket hade person 1 nyss fått diagnosen Gonorré av syster Anna-Karin och person 2 är ekonomiskt utbränd och har börjat utveckla självmordstankar.

Men i vart enda fall. Jag mår bra med tanke på omständigheterna. Det är ganska mycket som händer och igår var det den ena dåliga nyheten efter den andra.

Man bör vara återhållsam i vad man informerar den breda folkskaran om här på bloggen, så därför väljer jag att i vanlig ordning redogöra för diverse mer ointressanta men, desto underhållande ting.

Jobbade ett febrilt arbetspass igår. Jag tog mitt förnuft till fånga kl. 17.13 och gick hem. Väl hemma insåg jag att jag skulle bli tvungen att gå till Balders. Det skulle visa sig att det är bland det tråkigaste du kan göra som människa. Det tog 47 minuter att ta sig dit och jag fick ont i höften. Jag funderar på att ansöka om pension imorgon, om jag hinner.

Träningen gick väldigt bra även om vi fortfarande är kort om folk. Vi genomförde ett hårt fysiskt träningsprogram och om ca. 5-13 veckor borde någon pojke i laget få en muskel.

Jag gick även hem. Det tog lite kortare tid. Dock var jag grinfärdig då jag anlände men, jag har nu förstått exakt varför jag hellre tar bilen. Till grannen. Det är verkligen tråkigt att gå, i varje fall i ensamhet.

På grund av allvarliga konversationer blev det aningen sent sänggående. Jag somnade som en snusstock vid ca. 02.00 Jag hade då först valt att fördriva en timme åt att rulla runt i min säng tills det att yrsel uppkom.

Jag vaknade 08.20 men paniken i ena hjärnhalvan. Jag smsade genast iväg en vit lögn till min chef där jag förklarade att en stor tvättbjörn kommit in i lägenheten och att jag varit tvungen att mata den med nötter.

Det här med sms. Jag fyller alltid på med 300:- i månadens början för att på detta vis fördelaktigt slippa betala för sms. De senaste 27 dagarna har jag skickat 1252 st. sms, och kan konstatera att jag aldrig hade betalat för dessa. Det hade känts psykiskt betungande.

Det som är så bra med denna typ av ”konversation” är att man kan svara lite efter sitt eget tidsschema. Ingen stress.

Egentligen har jag snart bara 2 typer av vänner. En sort jag smsar med och en sort som konstant läser denna blogg och på det visethåller sig uppdaterad.

Följande fenomen börjar tydligt visa sig; Jag träffar någon (på riktigt) och ska glatt förtälja vad som hänt på sistone och det enda gensvar jag får är:

”Jo, jag läste det på bloggen.”

Ikväll är det Dragons. Det är på tiden att de spelar en hemmamatch nu. Öresundskraft står i slaktkön och det här är ett utav Sveriges bättre basketlag. Jag sätter min blygsamma förmögenhet på att våra jänkare ej är på plats. Det lär inte spela alltför stor roll och vi får se hur det går helt enkelt. Självklart återkommer jag med en noggrann matchanalys. Jag och Mia ska i varje fall sitta på läktaren och bua åt domaren.

Nu är det lunchens glada tid. Jag ska se Prison Break, käka skåpmat och stretcha min höft.

Sköt om dig!

Nedstämd men gladare än de flesta

//Marc

Veckans skönaste:

Morgonstund har dålig andedräkt i munnen.

Hej Hoj!

Nu är det äntligen måndag! Solen skiner i Medelhavet och fåglarna kvittrar i Kuwait. Jag känner mig riktigt pigg! På G liksom. G är en obegriplig förkortning på ordet gång. Gång är en sport som är jätterolig att titta på. Det är massor av människor som vickar på höfterna, gåendes. Man får sedan en röd varningsskylt viftad framför sig om man går för hastigt, nästan springer. Gång beräknas gå om både varpa och curling i människans sämst påhittade sporter genom tiderna.

Igår hade vi ett sådant där riktigt avföringspass uppe på Balders. Ingenting gick bra. Yasin Ghazizadeh är fotskadad, vår kapten hade glömt bort tiden och några spelare vart bortresta o.s.v Låg närvaro vilket medförde att jag fick planera om hela träningen på plats.

När det återstod 30 min. av träningen uppenbarar sig en äldre man i kroppsstrumpa och förklarar att han ska träna friidrott nu och vore således tacksam om vi kunde förflytta våra väskor till ett bättre lämpat ställe. Detta framförde han mitt under en av mina övningar. Vi följde dock blint hans direktiv.

Kort därefter sprang 4000 snorbarn in och började leva om. Friidrottsträning tycks gå ut på att lära barn att springa runt i cirklar och skrika.

Ny träning och ny chans ikväll i alla fall.

Igår hade vi även möte på Dragons. Mitt förslag om fika togs inte upp och det stod inte ens med på agendan. Jag bestämde mig genast för att hungerstrejka i protest, vilket i sin tur var ganska enkelt med tanke på att just fika eller andra födoämnen saknades.

Förutom detta nederlag var mötet givande och ”bara” 1½ timme långt denna gång. Jag fick (läs valde) ansvarsområdet ”utrustning” och ska nu ta fram en kollektion av uppvärmningsställ, mysdress, jacka etc. som ska gälla för samtliga äldre lag.

Jag funderar på att be min farbrors fru sy allting. På det viset kan jag behålla alla pengarna själv.

Kvällen spenderades sedan ensam i soffan eftersom jag blev dissad av alla, inkl. dig. Dock så var detta relativt skönt. Jag såg på Manchurian Candidate och fick även lite städning, diskning samt övriga kvinnosysslor gjorda. Jo, jag skrev faktiskt den meningen.

Idag ska jag göra 3 saker. Jag ska först uträtta mina arbetssysslor. Hittills har jag fikat, bloggat och kollat på youtubeklipp. Dessa sysselsättningar ingår ej i min arbetsbeskrivning. Efter jobbet ska jag studera historia. Mer om det, kommer aldrig.

Det är som nämnt inte långt kvar till nästa Stockholmsresa och det är snart bara en månad kvar tills vi åker till Göteborg!

I Göteborg ska vi delta i svenska mästerskapen för ungdomar födda 1992. Eller för att avdramatisera, vi ska vara med i USM. Det ska bli sjukligt roligt att coacha detta lag, som ska innehålla föreningens bästa spelare. Upp till 16 år, that is. Jag håller i denna stund, tillsammans med mina kollegor på att ta ut detta lag. Spännande värre.

Snart lunch och glutt på Desperate Housewives!

I denna stund skulle jag vilja avsluta med följande:

Hejdå!

Lika ambitiös som lat

//Marc

Söndag…

Marc, det personifierade Kinderägget delger nu en helgrapport.

I fredags var det lugna gatan och kvällen spenderades mestadels i soffan. Ögonen vilades på Idol. En riktigt dålig omgång. Dessutom är det ju bara covers!? Evelina förstörde totalt låten ”apologize”. Finns det inga rättsliga represalier mot detta?

En relativt tidig kväll såsom jag på sistone upptäckt att jag motvilligt börjat bli gammal.

Då jag vandrar ut från min arbetsplats på fredagar kan jag allt som ofta känna att jag inte hade orkat vara kvar en minut till. Totalt slut. Ändå jobbar jag retligt lite för mina pengar. Kanske det som är felet i och för sig.

En populär ursäkt som man med fördel kan bruka såhär på ålderns höst är; ”fredag är ju en vanlig vardag, klart man är trött efter veckans arbetande. God natt då.”

I fredags hann jag förutom sedvanligt ”8-17 slaveri” med att göra ytterligare nytta. Jag hämtade min hallspegel på Bomagasinet. Jag slapp i god tro att betala (förräns löning) och min B-plan är nu att flytta utomlands samt byta identifikation. Min A-plan är att förneka att jag någonsin varit på Bomagasinet.

När jag kom hem och packade upp, upptäckte jag till min förvåning att gud bestämt sig för att moraltesta mig. I paketet låg nämligen två speglar. En modell större som jag beställt men även en modell mindre och som skulle passa formidabelt i mitt sovrum.

Gud är en figur som jag har otroligt tillit till. Samtidigt vill jag nu behålla båda speglarna men, som du förstår, enbart betala för en.

Hur gör jag nu då? Antingen har alltså Gud testat mig eller så är det bara en flygbiljett till helvetet som djävulen skickat. Hur jag väljer att agera i detta ärende, kommer jag nog aldrig att berätta.

Lördag morgon och dagen har med vilje sovits undan effektivt. Brunchen ska nu tillagas. Det enda som är bra med England är nog dess delikata brunchvanor. I övrigt är England fula tjejer, ännu fulare väder och nationalrätten Fish and chips som man får inlindat i tidningspapper (?), om man väljer take-away.

Just min brunch fick innehålla vita bönor i tomatsås, äggröra, korv och krossade tomater. Jag förtärde även lite juice och smörgås. Enligt viktväktarna innehåller detta mål 758374 poäng ungefär. Men gott är det och helt rätt på lördag morgon. Sluta knapra flingor och annan kaninmat. Släng isberg åt helvetet.

Fredrik anlände till min bosättning vid ca. 13.50 Vi reste kort därefter i paret Frybbos Audipulka ut mot Timrå.

Timrå, kommunen som vägrar erkänna sitt beroende av Sundsvall och där det luktar fruktansvärt illa. Har du gasig mage är detta stället att slå sig ned i. Ett bra hockeylag har man dock och dagen till ära stod Luleå för motståndet.

Ett enda mål fick vi se och man behöver inte vara raketforskare för att räkna ut att det här var riktigt tråkigt. En skitmatch. Målet tilldelades dock Timrå och på så sätt var det trevligt med ”hemmaseger”.

I övrigt skall informeras att Eon arena är bra skit. Vill du ha sportslig stämning är det här du ska vara när Timrå spelar och tyvärr inte i Sporthallen för korgbollsunderhållning.

Kvällen skulle nu spenderas i soffan, igen. Jag har blivit en riktig hemmakär potatis. Mestadels för att jag faktiskt håller full rulle på vardagarna. Vidare så lider jag verkligen inte av syndromet rastlöshet. Jag föraktar den typen av beteende. När man dessutom har så flatterande sällskap som jag, så är det svårt att byta ut denna aktivitet mot t.ex tinnitus och alkoholframställd fylla på någon av Sundsvalls vulgära secondhandklubbar. Näe, lördag kväll var en sjukt bra kväll, på alla sätt!

Idag är det söndag, det vet du ju. Såvida du inte lever i en kartong, kallas våfflan och efterblivet smugit in på biblioteket för att läsa detta.

Idag har jag träning kl. 15.00 och försvarsspel och shelldrill står på agendan. Det måste bli perfekt. Allting.  

Vidare har jag kl. 18.00 möte på Dragons. Jag sitter med i ungdomsgruppen. Där sitter vi och fattar alla möjliga beslut. Beslut som sedan får en förhoppningsvis positiv påföljd i våran ungdomssektion. Idag ska vi tilldela arbetsuppgifter och jag ska även redogöra för förslag gällande uppvärmningsställ till våra kadetter. Mitt starkaste förslag och som jag propagerat starkt för på sistone, är att vi ska få fika när vi sammanträder. Detta är något jag verkligen brinner för. Mer kanelbullar till eldsjälar, heter min senaste kampanj som har fått stor uppmärksamhet! På Martell´s bageri.

Om jag hinner ska jag även gräva ner mig i historieboken och få lite gjort på studeringsfronten. Till detta behöver man en väldigt liten men vass spade.

Nu ska jag förbereda eftermiddagens pass.

Vid tangentbordet,

brun på utsidan men påtagligt vit på insidan.

//Marc

God eftermiddag!

Nu är det sista rycket. Arbetsveckan kan summeras som: arbetsam.

En timme kvar innan det äntligen är helg. Sedan är det måndag. Jag älskar måndagar. Det är den dag i veckan som är längst ifrån måndag. Dessutom släpps det en färsk piratkopia av Desperate Housewives.

Eftersom man bör vara restriktiv i vad man skriver i sin blogg, vill jag på alla sätt dementera ev. uppgifter om att jag i nuläget eller någonsin ägnat mig av olaglig nedladdning av upphovsskyddat material. Jag vet i själva verket knappt vad en dator är.

Dock så har jag en förmåga att ljuga om saker som känns angelägna att inte tala sanning om.

Idag på lunchen fick jag besök av Josefin. Josefin är mitt före detta exemplar av flickvän. Det var på den glada gymnasietiden som vi höll ihop i regn och rusk (?). Eh, i vilket fall så bor hon nu i Sthlm. Det är alltid skoj att träffa jojjo! Vi köpte oss lite sushi och drog hem till mig för att ”pinna” i oss den. På detta vis fick hon även möjlighet att se min nya bostad. Vi pratade väder och vind och även politik. Vi upptäckte med detsamma att vi sitter i samma båt. Det var skitintressant.

Appropå: På säsongens första Stockholmsresa och då vi hade tid att gå lite i Gallerian, såg jag Stadsminister Fredrik Reinfeldt. Han stod på huk och talade med sin dotter.

Jag fick tveklöst för mig att omdelbart framträda i hans närhet och gratulera till diverse bedrifter. Dock gick det tydligt upp för mig att detta agerande kunde få ödesdigra konsekvenser, för mig. Jag löpte t.ex risk att bli mördad av en irriterad säpovakt.

Jag valde således alternativ nr. 2. Jag gick fram till säpovakten som noggrant övervakade Freddan (vi som känner honom kallar honom så). Jag berättade vänligt att jag faktiskt var i denna skitstad tillfälligt, ifrån norrland och att jag gärna skulle vilja prata med Herr Reinfeldt samt skaka hans mäktiga hand. Jag fick genast en motfråga; Vad ska du prata med honom om?

Innan jag hann svara på det fick jag förklarat för mig att Fredrik var nu ute på privata ärenden och önskade ej språkas vid med någon. Jag gick därifrån. Tyvärr har alla sagor inte lyckliga slut.

Huvudanledningen till de 24 st. ovanstående meningarna var att berätta att jag träffade Josefin på lunchen och att det var jätteroligt. Vidare kunde jag inte låta bli att delge denna berättelse. Sagan om när en norrlänning nästan fick träffa stadsministern.

En stor nyhet är att Rod Stewart kommer till Sverige och Sundsvall 24 maj 2008. Man har länge klagat på att staden Sundsvall icke har utnyttjat Norrporten Arena och dess enorma potential till spelningar och konserter. Man har därför jobbat stenhårt för att få hit denna artist. Det är Tjacka som är inblandad i vanlig ordning.

Detta blir perfekt för mig. Jag köper biljetter till mamma och ger i födelsedagspresent. Mamma älskar ju den där gubben. Inte Tjacka, utan Roddan.

Nu ska jag slå in posten här på jobbet. Skriva adresser och klistra igen kuvert är utan tvekan dagens mest dystra uppgift. Tänk att utföra denna syssla som ständig arbetsuppgift. Jag skulle direkt få lust att leva under en bro.

Så, mina familjära läsare. Vi kan väl höras senare ikväll, eller kanske imorgon? Imorgon är det hockey, hockey, hockey. En fantastisk sport där det är jättehalt.

Väljer här att helt ologiskt lista 3 saker jag saknar just nu i mitt liv:

• Familjens hund Ramses. Framröstad till årets hund av just familjen Möller, 8 år i rad. Jag har inte träffat honom så värst ofta sedan jag tog klivet och flyttade hemifrån. Jag saknar honom verkligen. Ramses är så snäll men, ändå helt livsfarlig. Han är inte en sån där livsfarlig mördarhund som unga män gillar att dra runt med. Men faktum är att han kan döda vilken allergiker som helst.

• Tiden och ekonomin att jobba med bilen. BMW, vilken skön skapelse. Jag älskar bilen lika mycket som jag hatar den när det är något fel med den. Tyskarna har gjort 2 bra saker; BMW och Dirk Nowitzki. Http://www.garaget.org/marcy är bra skit.

• En hallspegel. Helvete. De ringde ju och sa att den kommit. Varför har jag inte hämtat ut den!? Jag behövde ju inte ens betala. Vad trött jag blir. Som människa. Minnet är bra med kort.

Otroligt tålmodig

//Marc

Godafton allesammans!

Det här är marcyboy som talar. Egentligen är det dags att uppgradera till marcyman. Jag är ju fyllda 25 år och väntas dessutom nå puberteten vilken dag som helst nu. Min psykolog tror att jag bara är lite sen men, att jag ska fortsätta tänka positivt. Så det gör jag. Jag tyckte att jag hade kommit in i målbrottet idag. Tyvärr hade jag bara satt ett äppleskrutt i halsen. Heter målbrott, goalcrime på engelska?

Idag har jag jobbat på min arbetsplats. Om det inte vore för att jag får pengar för att vara där, skulle jag verkligen aldrig vara där. Eller alltså, jag har inget skoj där. Idag var det stressigt igen och jag fick dessutom göra utkörningar åt ett annat företag. Något jag är tveksam till att ställa mig positiv till. Det är aldrig roligt på mitt jobb. Inte på riktigt. Om det mot förmodan blir roligt så är det ungefär som en ejakulation. Riktigt underhållande och trevligt men, den känslan varar inte särskilt länge…

Dock så var Kricka snäll nog att låna ut firmabilen till mig så att jag kunde ta mig hem och till träning. Jag får även låna säsongskorten till Timrå IK, nu på lördag. Vi på Arkitektkopia sponsrar nämligen Timrå IK och har fasta platser hela säsongen. Jag ska gå med Fredrik. Fredrik har varit målvakt i ishockey och han tycker att det är jätteroligt att få följa med. En gång sa han att det var det bästa han någonsin, eh näe.

Jag mötte även upp Fredrik som hastigast under hans något sena lunch. Han skulle handla rå fisk och jag hade vägarna förbi Sushibar. Det är verkligen fantastiskt gott med sushi, om än lite dyrt. Egentligen är det fullständigt patetiskt att betala så mycket pengar för lite ris och rå fisk. En gång vill jag minnas att vi åt lunch för över 150:- var. Vilket västerländskt beteende. Men till Er som ej ännu vågat prova eller av andra anledningar valt bort denna upplevelse, testa genast!

När klockan var 17.00 och lyckan över att få gå hem infunnit sig, stod Hans inne i kopieringslokalen och var på sitt bästa humör. Vi begav oss med raketfart till Sibylla. Där tog vi ett varsitt jubileumsmeal. Så otroligt patetiskt egentligen. Hem och skottade i oss och sedan var det då dags för ett ”hemmabiodemo” i form av Transformers på måttlig hög nivå. Tant Agda 93 ½ år hade utan problem hört.

Jag hade förhoppning om att få Hans lyrisk, då han aldrig hade tagit sig an något intresse för just Transformers samt väljer att slakta sin hemmabio med en tjock-TV samt lakritssnören som tjänstgör som anslutare mellan maskineri och högtalare. Fy skäms DiSNEY. DiSNEY är Hans häftiga nickname som numera är övergivet för ”Hans – Belong to Bitte”. Snacka om att nedgradera sig.

Jag tror i alla fall att Hans blev tämligen imponerad av både bild och ljud och framförallt av filmen, som han lånade hem.

Dags så att åka till mitt andra hem, Balders. Jag klagade tidigare på Balders men kommunen har nu rustat upp vår heliga tillflyktsort. Helt plötsligt. Lamporna är utbytta och det är ljust och fint. En ny poängtavla med trådlös styrning (precis som i framtiden) har monterats och man har även förberett för uppställning av en riktig korg. Det är faktiskt riktigt trivsamt att hålla till där numera.

Jag gick ikväll på bästa sätt igenom hur man spelar ett bra zonförsvar och vi lärde oss en viss typ. Grabbarna är riktigt duktiga och vi hade ett ruskigt bra pass, även om vi var långt ifrån full kapacitet eller fullt närvarande lag. Nästa Stockholmsresa är 10-11 november.

Nu sitter jag hemma och konstaterar att tid är något jag har alldeles för lite av. Man skulle kunna vrida tillbaka klockan lite och på det viset få mer tid. Detta funkar enbart om man lever i sin egna lilla värld. Jag skriver i vilket fall blogg och käkar pistagenötter som jag fått av en sådan sällan skådad underbar filur. Jag hör hur Seinfeld drar sina skämt på TV:n och kollar jag ut genom fönstret kan jag se att löven flyger omkring i höstvinden efter bästa förmåga. De leker med varandra och talar om att hösten är här. Dagens homofilmening sponsras idag av Sverigedemokraterna -  Rösta gärna på oss nästa gång du är från vettet.

I övrigt funderar jag på att utveckla någon form av Tics. Man ser så rolig ut då. Det lutar mest åt att jag ska börja klappa händerna när det uppstår en för tydlig tystnad. Jag har även övervägt Tourettes syndrom eller att börja stamma. Tyvärr är detta inget som stöds positivt av människor i min närmsta krets. Dessa påstår att jag duger bra som jag är men, samtidigt talar alla om att man ska utveckla sig och att förändring förnöjer.

Imorgon är det äntligen fredag, och kyckling! Man måste äta kyckling på fredag. Det har man ju fått lära sig av Stina. Stina har massvis av kycklingar. I lådor.

Jag vill (och därmed ska) äta mat, se Idol och Fredag hela veckan. Hoppas jag får sällskap!

Det gläder mig att många av Er ser positivt på denna blogg och finner den underhållande. Tack för bra feedback, det får mig att fortsätta slösa dyrbar tid av mitt förstklassiga liv. Vi hörs imorgon dag små barn!

Aldrig mer negativ än icke positiv

//Marc