God måndag!

Hela helgen har spenderats i Göteborg, Sveriges framsida. I Göteborg är det ofta mulet, folk pratar otydligt men, man har i alla fall riktig kebab. Vad nu det ska betyda?

Jag börjar med fredag kväll. Hemma i Sporthallen vann Dragons över Uppsala. Det var en riktigt dålig basketmatch men, så länge vinst har skapats så gör det detsamma. Efteråt åkte jag och Mia till ICA och handlade ingredienser till min pastasallad. Jag tvingade även under dödshot till mig matlådor i plast från charkdisken. Jag hade räknat ut att om jag packade maten i dessa, så kunde jag ju slänga dem efter avslutat måltid och på så sätt spara 11% av bagageutrymme.

Direkt hem och där tillagades en utsökt pastasallad. Jo, jag är en gastronom utan dess like.

Lördag morgon och vi är ombord på X2000 som lämnar perrongen 06.14

Jag somnar blixtsnabbt och vaknar som vanligt vid Uppsala av att alla snorungar på tåget springer omkring och skriker. Saints 92-lag sitter även och sjunger högljutt och irriterar hela vagnen, inkl. bagage.

Sundsvall-Göteborg tar ca. 400 minuter. Det är ju fantastiskt roligt att resa denna sträcka och den kvinna eller man som uppfann flygplanet börjar nu bli allvarligt respekterad. Budgetalternativet buss hade förstås varit ännu värre.

Väl framme använder vi kollektivtrafiken för att komma till hallen. Vi sätter oss längst bak i en buss och får sitta tillsammans med en något hög kille samt hans flickvän. Mannen börjar plötsligt gräva i sin tjejs behå och utropar; Flickan med guldbehån! Han frågar sedan mina kadetter om de vill klämma lite på hennes byst. Pojkarna tittar genant bort och svarar nej.

Den icke så välartikulerade mannen plockar sedan fram några parfymer ur sin kvinnas s.k guldbehå. Vi misstänker att de har varit och handlat. Väldigt billigt. Mannen berättar sedan sin teori om att Sundsvall nog är en förort till Stockholm. Jag svarar att det beror på hur man vill se det.

Jag tycker inte om sådana där människor. Man vill bara be dem hålla igen kakhålet och typ bosätta sig under en kartong. Men med risk för att de ska bli väldigt förbannade och dra fram en machete och hugga av ens huvud, sitter man lugnt där och spelar med.

Vi stressar till hallen och ska möta Uppsala i våran första match. Detta lag vann SM förra året och tanken på att vi nyss klivit av tåget, stressat till hallen, förs direkt till uppvärmning och nu ska möta Sveriges bästa 16-åriga basketlag, känns aningen motigt.

Vi gör en svag insats de första 10 minuterna och får sedan kämpa med att komma ikapp, vilket vi aldrig gör. Coachteamet i Uppsala är även riktigt proffsiga och är som jag blivit införstådd med, involverade i regionslagverksamheten. Slutresultat 85-63.

I övrigt så tog basketproffset Emma Nilsson ett initiativ och besökte oss i arenan. Hon stal en kram och en pratstund, förvisso till största del med Anders men, ändå. Emma spelade för Sundsvall Saints förut men är nu aktiv i Gothia. Jag tror nämligen att man får lön söderut?

Snabb middag i Gothia Arena och kort därefter är det dags för ny fight mot Malmölaget Srbija.

Här känner både jag och min coachkollega att vi är fullständigt jättetrötta. Den tidiga morgonen och den fasansfulla tågresan börjar ta ut sin rätt. Våra tonåringar är förstås piggare men, över lag ser vi segare ut än någonsin. Srbija pressar tillbaka oss hela matchen, vi stressar och slarvar bort många bollar. Förlust med 57-73.

I regn och stormbyar promenerar vi till Hotell F1. Inkvarterade, dyngblöta och trötta gick vi till sängs tämligen omgående och det tog 27 sekunder att somna. Vilken jobbig dag det hade varit!

På söndag morgon möter vi Täby. Här har vi på papperet är riktigt god chans att vinna. Täby hade likt oss, förlorat hela lördagen. Vi brukar vara pigga och alerta efter 8 timmars sömn men, jag vet inte riktigt vad som hände. Vi gör dock motsatsen till gårdagen och inleder starkt och håller jämna steg med motståndarna. Tyvärr faller sedan det mesta samman och det uppstår både irritation och dålig inställning/stämning. Vi förlorar med 57-71 och det kändes onödigt.

Vi skickar i oss en märklig lunch i form av potatisbulleformade fiskfriletter, ris och kebabsås. Vi går sedan runt och kollar in lite olika matcher och umgås i största allmänhet. Vi pratar mycket om att ändra våran inställning inför helgens sista fight!

Sista matchen är mot arrangörerna och hemmastadda Högsbo. Det är egentligen bara sista quartern som vi såhär i efterhand kan ta med oss som något positivt. Den vinner vi stort. I övrigt vill jag bara glömma hela matchen. Vi är så extremt trötta och spelar dålig basket.

Daniel får ett finger i ögat, ger tillbaka på något slags intolerant sätt och får en osportslig foul. Han beger sig genast mot bänken men passar på att fråga domaren om det kanske är så att han är blind? Därpå mottages en teknisk foul.

Varför jag berättar detta är för att det senare på tågresan hem inträffar en minst sagt genant situation i samband med allt detta.

I vilket fall som helst förlorar vi även den fjärde matchen. Denna gång med siffrorna 83-65.

Summa summarum är att vi åker ner på vårat första SM och gör så gott vi kan. Med tanke på omständigheter som en lång resa samt de lag vi möter, som har en enorm bredd att plocka spelare ifrån, så gör vi en bra insats och blir aldrig utspelade.

Vi mötte riktigt bra lag, bättre än oss men det här var riktigt bra för utvecklingen och det är en bra merit.

På vägen hem är det svårt att sova bort halva resan. Klockan går därför extremt långsamt. Vi ser några filmer och skojar på i största allmänhet. Jag och Daniel får vid ett tillfälle för oss att skoja lite om synskadade. Jag har tidigare nämnt att jag gärna skojar om vad som helst men, nu blev allt sådär fel igen.

Allt hänger ju ihop med Daniels tidigare fråga till domaren. Vi rullar upp skämt efter skämt om hur denna domare blev ledsen av Daniels påhopp, för att han kanske hade centimetertjocka linser samt att hela hans familj har en ärftlig synskada o.s.v

Vi ägnar oss åt detta i ca. 5 minuter och blandar in synskadades riksförbund och skrattar högljutt.

Plötsligt hör jag hur något vecklas ut på min högra sida. Det är mannen i sätet mitt emot som rätar ut sin blindpinne och frågar; Grabbar, vill ni låna min blindkäpp?

Jag upplever kraftigt mitt livs mest pinsamma ögonblick. Daniels ansikte fylls med blod och han kurar ihop sig i sätet, i fosterställning, i ett desperat försök till teleportering.

Jag sitter bara och stirrar in i mitt säte och uttalar meningarna; Öh, öh. Öh, öh. Va?

Mannen bredvid säger sedan till sin lika blinda medresenär att; grabbarna hade tydligen ingen humor ändå.

Nu känner jag mig ännu mer idiotiskt. Här försöker han skämta tillbaka och bjuda på sig själv och jag totalignorerar honom.

Jag samlar mig och när pulsen normaliserats ber jag om ursäkt för de hänsynslösa skämten, och klappar honom på axeln 3 gånger. Han säger att det absolut inte är någon fara utan att han bara tog chansen att skoja tillbaka. Jag menar att vårat beteende inte är acceptabelt men förklarar bakgrunden till det hela och skyller på att vi är trötta.

Jag rusar sedan till Bistrovagnen och sitter där i dryga timmen och skäms.

Vi frågar oss ändå, vad är oddsen?

Klockan är 23.29 och vi är i Sundsvall, och som Ken Ringmuskel brukar säga; ÄNTLIGEN HEMMA. Jag hinner se sista quartern på NBA-basketen och somnar sedan.

Idag är jag förstås jättetrött. Chefen och vår underbara praktikant är båda sjuka. Jag och Tony har dock en lugn dag. Så länge mailboxen är tom och telefonerna tysta så är jag en lycklig ung man i mina bästa år.

Mer så småningom!

Lustigkurre på hal is

//Marc

 

Mia

27 november 2007 23:48

hahahahahahahahahahahahahahahahaha!!!!!!!!! Jaaaag dööööööör! Fan vad roligt! Typiskt dig att hamna i sånna situationer som där på tåget hem!!!!!!

http://miaigg.blogg.se

 

Chris

1 december 2007 00:21

HAHAHA! Det där slår ju ALLT jag hört i pinsamhetsväg...som när min svenska kollega på catering-jobbet här skulle skoja till det med serveringspersonalen på vårt jobb och säger på svenska "Är det nån av er som vill följa med mig ner i garaget och bli påsatt kanske?".....och en av damerna var visst svensk....

http://www.youareprocrastinating.blogspot.com

 

Pete

1 december 2007 00:53

Tjena, marcy. Jag tycker att du borde kolla in "2 girls 1 cup" och blogga om den. Kanske spela in en reaktionsvideo? Enjoy.

http://www.2girls1cup.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu var det en mindre evighet sedan jag skrev. Under evigheter hinner det hända massvis av saker! Det kanske viktigaste är att SM-guldet är i hamn. Chansen att avgöra hemma lyckades vi dock inte ta och jag erkänner att jag började bete mig något depre...

God dag!  Egentligen är det otroligt. Att som liten pojkspoling bli intresserad av en idrott och sedan ha tur nog att växa upp i en stad vars lag är så pass framgångsrikt inom den. Jag kunde ju lika gärna bott i Östersund och bli tvungen att se mitt ...

I fredags krossade vi Solna med 40 poäng! Aldrig någonsin har vi väl varit så överlägsna, och på läktaren var vi riktigt skadeglada gentemot de s.k. svenska mästarna från huvudstaden. Nog om det eftersom vi faktiskt förlorade final 3, borta i tisdags...

Idag är det fredag, hela jävla dagen och snart är det helg igen! Solen skiner över kuststaden och jag ska antingen kratta lite löv eller skjuta en fågel. Allt för att få den där rätta vårkänslan. Igår snöade det. Det var ytterst underligt. Vi grillad...

Hej där! I påsk har jag vilat mycket. Vid ett tillfälle till och med latat mig i en bubbelpool. Det har ätits påskmat och tränats lite också. Så att det gick jämnt upp ungefär! Vi var även ute och skakade stjärtarna en kväll på Oscar och ja, påsken h...