Du!

Vad längesen vi hördes!

Dagarna har flugit förbi som aldrig förut och bloggen har prioriterats lika starkt som att anmäla TV-innehav. Apropå, så förstår jag inte ens varför jag måste betala TV-licens. Gör du det? Jag tittar aldrig på Sveriges Television och lyssnar på radio, det gör jag ju enbart om jag blir tvingad till det. T.ex då jag åker bil med min far. Då är det ungdomligt underskattade P1 som gäller. En fantastisk kanal med nyheter och klassisk musik.

Vi har under föregående helgdagar varit i Stockholm och spelat korgboll.

Det hela började exceptionellt bra då jag på lördagsmorgonen nästintill försov mig. Som tur var blev jag väckt av Robert. Han följde med och assisterade denna gång, något som skulle visa sig vara ett framgångsrikt koncept.

Vi kommer ner till den stressade staden och begär oss hastigt mot Liljeholmshallen. En slags lagerlokal där man lagt in två stycken ”idrottsgolv”, även en boulebana som exklusivt brukades av alkoholister, samt byggt några primitiva omklädningsrum. Detta fick duga då vi stod utan alternativ.

Första matchen spelades mot Lidingö. Detta lag vann vi odramatiskt och rättvist emot, med klara 72-37. Många utav mina spelare som normalt lirar kortare stunder i Stockholm fick här chansen att kliva fram, vilket många gjorde. Detta var en perfekt uppvärmning på vad som skulle bli en tuff helg.

Nu var det dags att fördriva tiden. Jag började genast hälla i mig pastasallad som jag dränkt i Mangorajadressing. Jag svepte även en Sprite och gick skyndsamt upp 3,2 kg.

Grabbarna surfade på nätet med sina bärbara datorer och vissa tog trevliga promenader i ett minst sagt levande Liljeholmscentrum.

När jag växte upp och ägnade mig åt basketresor, hade vi knappt bärbara datorer. Finessrik apparatur såsom Playstation Portable eller Ipod fanns inte. Det är ju fantastiskt vad man lyckats skapa på den senaste tiden. Dagens ungdomar har alla förutsättningar i världen, att bli lata, feta och skelögda.

Match numrerad 2, och vi möter Djursholm. Ett lag som tog oss till övertid sist. Detta skulle även bli fallet denna gång. Vad är oddsen?

Första mötet lyckades vi vinna men, denna gång räckte det inte hela vägen. Matchen var spännande och stod och vägde rakt igenom. Fysiskt spel som bl.a Jimmie fick känna på då han fick en riktig klocka rakt över näsan. Blodet sprutar okontrollerat överallt men eftersom jag sett cityakuten, springer jag fullständigt orädd in på planen och torkar upp blodet med med bomullstussar. Robert undersöker näsan och det tar 3 sekunder innan han frågar sin patient:

– hörrudu, var näsan sned även innan?

Jimmie opererades i måndags.

Hur som helst har Djursholm marginalerna på sin sida i förlängningen, särskilt eftersom vi inte ställer upp ordentligt vid matchens, tillika Djursholms sista straffkastsituation. Slutresultatet 68-65 sved en aning.

Vidare till det vackra hotellet F1 och senare till restaurang Seher för sedvanlig middag. Allting är sig likt på våra resor och skönt är väl det. Inga sura miner finns heller med i bilden, trots dagens tunga förlust.

Jag spenderade resten av kvällen med 2 fransyskor som satt i hotelltrappen och drack renat. Jag försökte förgäves med att lära mig deras komplicerade språk. De två sista meningarna är en lögn men, hade kunnat förverkligas. Hoppas de där franska fyllona hade en trivsam kväll, högljudda var de i alla fall.

I själva verket låg jag och Robban och snackade igenom dagens eskapader och jag smsade mig sedan till sömns.

Söndag morgon och vi är piggare än hela Uppland. Via en så finurlig uppfinning som tunnelbana, tar vi oss på ca. 45 minuter till den toppmoderna Åkeshovhallen. På skärbrädan vilar Värmdö. Ett lag som senast slog oss med smärtsamma 55 poäng. Men just denna söndag spelade vi på absolut topp. Det är jämnt matchen igenom, ända till de 7 sista minuterna. Här börjar undertecknad ofrivilligt att göra byten p.g.a foulproblem och vi tappar den röda tråden. 08:orna vinner till slut med 13 poäng men, vi gör den absolut bästa matchen för säsongen. Vi har nu vunnit 4 utav 8 fighter i Stockholm och förlorat väldigt smått. Målsättningen att som sämst hamna på en andraplats, lever vidare!

Väl hemma i ett snöigt Norrland. Söndagskvällen bestod av uppackning och lite städning. Lite baskettittande och en fryspizza senare, somnar jag sedan framför TV:n som den värsta lodisen.

Måndag morgon och jag släpar mina håriga mot arbetsplatsen. Dagen och hela den här veckan har varit väldigt stressfylld. Klockan 17.00 varje dag känner jag att jag önskar avlida men, som tur är finns det för mycket saker att göra för att ens hinna planera in en sådan händelse.

Måndag kväll och utav de 13 gossebarnen. i laget, varav 11 st. åkte till Stockholm, dyker nu 6 st. upp på träningen. Det här var ju ett nederlag. Till helgen ska vi dessutom åka upp till Östersund för att spela två tuffa matcher. Ta Er samman små pojkar.

Tisdag. Här får jag plötsligt för mig att börja styrketräna igen. Det är Ego hälsogym som gäller för utförande av denna aktivitet. På Ego ansträngs muskler från en salig blandning människor. Det finns hurtbullar i alla dess former och typer; pensionärer, medelålders, stora starka dörrvakter också nybörjare. Själv tillhör jag just nu kategorin ”sporadiskt tränande”.

Jag gjorde som vanligt misstaget att träna alldeles för hårt men, jag har i varje fall en stark förhoppning om att nu komma igång med träningen på riktigt igen.

Gårdagen innehöll vanligtvis basket. Jag begav mig ner till Sporthallen och kollade på Sundsvall Saints. Det går ganska bra för dessa damer just nu. Man hade vunnit 2 matcher i rad då man nu tog emot Norrköping. Tyvärr spelade båda lagen riktigt dålig basket och underhållningen blir som på en Thorleifs spelning, riktigt platt och tråkig. Saints förlorar med ynka 2 poäng men kunde alltså lika gärna ha stulit hela kalaset! Fredrik och jag satt i varje fall på läktaren med Ammar och Daniel, två utav mina slavbarn som jag försöker lära spela basket. Vi fick oss några goda skratt och tur var väl det.

Äntligen är vi i realtid och jag kan nu börja förtälja diverse detaljer om just denna dag. Det är torsdag. Idag har min chef åkt till Stockholm. Detta innebär flera fördelar. Imorgon kan jag försova mig om jag vill, dessutom slipper jag bära våra extremt oattraktiva profilkläder. Jag kan även ta enormt långa fikaraster samt gå in på hans kontor, slänga upp fötterna på bordet och ringa samtal till Indonesien. Alltid när jag ringer dit så är det dock ingen som förstår vad jag säger.

Ikväll är det träning igen, med inriktning spel. Till helgen och närmare bestämt på lördag så åker vi upp till ”Sveriges miljöstad”, Östersund. Vi skall möta ett på papperet, väldigt duktigt Häggenås. Vi möter även Adnans Chuks lag, tillika sist i tabellen, Jämtland. Det blir säkert en bra genomkörare!

I övrigt funderar jag starkt på att duscha ikväll. Man bör tydligen duscha med jämna mellanrum för att uppfattas som fräsch. Jag brukar duscha någon gång i kvartalet. Allt för att spara på naturens resurser, som jag kan känna sinar.

Nu är lunchrasten över för längesedan och jag borde hjälpa Tony.

More to come!

På en helt annan nivå

//Marc

Skepp och hoj landkrabbor!

Härmed avlägger jag en avancerad rapport. Arbetsveckans sista. Allting är taget direkt ur kapten Möllers liv, i drakbyn Sundsvall. Kapten Möller heter egentligen något annat.

Torsdag, och jag vaknade av att regnet smattrade som K-pistskott mot fönstret. Det är numera riktigt blaskigt ute, och grått. Man får genast känslan av att man bor i Ryssland. Jag har därför börjat förtära vodka kl. 08.12 varje morgonen. Allt för att få den bästa känslan. Imorgon ska jag byta namn till Stanislav.

Torsdagen var relativt innehållslös. Jag coachade ett briljant träningspass och såg sedan mitt f.d lag (där jag spelade själv) få korgbollsmässigt stryk av Bosvedjan. Tyvärr hann jag bara se de 6 sista minuterna så en eventuell matchanalys av denna match ger ingen rättvis inblick.

Idag väcktes jag av Hans Zetterberg. Han hade tagit mitt tidigare blogginlägg på fullaste allvar. Kl. 07.00 exakt, ringde Hans och sa åt mig att vakna omedelbart. Hans har tydligt en sådan makalös energi vid denna tid på dagen och började genast samtala och ställa utmanande frågor som, vem jag trodde skulle åka ut ur Idol ikväll. Jag minns även att vi språkades vid om annat men, jag har ingen aning om vad vi egentligen sa.

Samtalet varade 3 min. och sedan somnade jag om. Jag fick sedan ett sms från Hans där jag skulle svara på frågan om jag var vaken. Svarade jag inte hotade han att ställa in sig på snooze och ringa upp mig inom 11 minuter. Hans är nu anställd som min personliga väckarklocka.

Det viktigaste jag gjort hittills idag måste ändå bliva att jag bytt från sommar till vinterdäck. Igår gled bilen okontrollerat omkring på vägen. Jag satt inuti och kände mig allmänt maktlös och jag bestämde här att det nog var dags för ett byte. Bilens fälgar gick nu från 19” till ynka 15”. Vilken tragisk händelse kan tyckas men, vilken komfort det blev! Nu minns jag varför jag valde just detta automobila schabrak.

Instick: Jag har fullständig respekt för Er som faktiskt skiftar däck själva. Det är helt fantastiskt gjort. Ni borde bli veckans brandmän.

Såhär på fredag eftermiddag har jag det fördelaktigt lugnt på jobbet. Chefen har åkt hem för några timmar sedan och jag och Tony sitter vid varsin dator och roar oss. Tony käkar även en krämbulle. Man ser att Tony har ätit alldeles för många sådana. Han berättade dock nyss att han väljer att enbart äta en enda bulle idag, eftersom att en sådan kunde ju, citat: ”nära en hel familj i Kenya i ett år. Eller typ Nigeria eller något annat sånt där.” Han skrattar. Slut citat.

Efter jobbet kommer Anders förbi och vi ska hänga oss tillsammans. Alltså umgås och äta mat o.s.v och sedan blir det en färd ner mot Sporthallen, för…

Ikväll är det basket! Det kan verka som att det alltid är basket, varje kväll, i mitt liv. Men kl. 19.04 är det Sundsvall Dragons som tar emot Borås, hemma i Sundsvalls Sporthall. Jag hoppas förstås att Sundsvall vinner och att jag slipper bli förbannad över diverse ting.

Jag blir ofta irriterad på olika saker när jag är på match. Dels på spelare som jag tycker uppträder opassande, t.ex motståndarspelare som öser in poäng. Sedan kan jag störa mig något infernaliskt på domare och särskilt då de erkänner fel men, inte rättar till dem, utan upprepar dem. Till sist irriterar jag mig enormt på mig själv och det faktum att jag blir så irriterad över de två först nämnda sakerna. Mestadels har jag väldigt roligt på matcherna. Tur är väl det?

Men sporthallen är så liten att om man blir fullständigt ursinnig och skriker något i linje med ”men hur fan kan du vara så jävla korkad?”, så hör hela hallen det. Sverige är ju det fria landet men samtidigt, och speciellt i Norrland, finns det en inbakad kod i vårat beteende som säger att vi skall (läs bör) vara återhållsamma, städade och inte sticka ut hakan allt för mycket.

Vi får se hur det går!

Imorgon bitti åker jag med mitt lag ner till Stockholm. Det ska bli fasansfullt underhållande, såvida inte stundande snökaos medför att jag blir sittandes i ett tåg mitt i ingenstans och blir tvungen att gripas av panik.

Vi ska i vanlig ordning spela 2 matcher på lördag och 1 på söndag. Önska mig lycka till i kommentaren, okej fint hej.

Mer att förtälja, det har jag när mer har hänt. Nu skall det sista göras innan klockan slår fem! Det kunde ha rimmat. Sköt om dig och ha en trivsam helg!

Fylld med egenskaper

//Marc

Hej dagboken!

Jag saknar någon som ringer och väcker mig kl. 07.00 på morgonen. För idag vaknade jag fullständigt apatisk, kl. 07.55 Detta upplevde jag som arbetsamt, och väldigt uppgivet ringde jag chefen. Tanken är ju faktiskt att man skall infinna sig på arbetsplatsen senast 08.00 Medan signalerna ljöd låg jag och funderade ihop olika historier som skulle hjälpa mig att kringgå jobbkravet. Jag kunde t.ex påstå att min mage utvecklat en våldsam diarré och att jag därmed skulle bli tvungen att stanna hemma fram till lunch. Luren på andra sidan lyftes.

Chefen: Arkitektkopia, Strandberg

Jag: Eh, det är Marc här.

Chefen: Tjena Marc!

Jag: Jo, jag kommer nu jag.

Chefen: Jaha?  Hej.

Jag: Hej.

Snacka om informativt samtal. Vi har haft många sådana samtal.

Eftersom jag nu meddelat högste hönset att jag ligger efter, så kan jag lika gärna hamna ännu mer efter. Jag somnade därför om, och vaknade 08.10 Gud så ansvarslöst och respektlöst. Jag borde kanske få genomgå någon typ av habilitering?

Just för tillfället har jag en timme kvar. Sedan ska jag hämta Ramses. Ramses är nästan som en skillsmässohund. Jag saknar ju honom, så idag har jag bestämt mig för att ha vårdnaden. Stackars Ramses har varit hos veterinären och fått sin hud undersökt. Han kliar sig hela tiden och har nu fått ett specialschampo. Veterinären tyckte sig även känna något som stundtals stack ut från magen. Jag hävdar prompt att detta enbart är ett utav hans fyra ben.

Jag och Ramses ska sedan hämta Clark och Caroline. Kulinarisk finess står sedan på agendan. Efter det lär vi dyka rakt ner i en obegriplig film av något slag.

Jag måste även ta tag i det här med spegeln ikväll. Nu har jag ju även fått låna ett högteknologiskt verktyg genom Marcus och som skall göra monteringen möjlig. 

Jag har dessutom inte sett mig själv i helhet på flera månader nu. Tänk om jag utvecklat en abnorm kroppsstorlek eller långsamt börjat skifta hudfärg. Hur gör vi då? Vi ringer nog Aftonbladet så att jag får tala ut.

Jag undrar när min nya granne kommer att flytta in. Enligt konfidentiella uppgifter från mäklaren skall det vara en 30-årig tjej. Hoppas hon är döv. Det är så infernaliskt lyhört där jag bor. I söndags spelade jag lite Petter när mina ovanpåboende grannar kom ner och appellerade, för andra gången sedan de flyttat in. De uppgav att hela deras lägenhet skakade. Deras akvariefiskar upplevde även detta som otroligt desorienterande.

Själv brukar jag vakna varje gång de kliver upp och går till jobbet kl. 6 på morgonen, och jag hör även när deras mikrovågsugn ger ifrån sig ett pling. Men lika glad är jag för det, fast gladast är nog…räven?

Något annat som händer boendemässigt, är att alla som bor i området snart skall samlas och genomföra en omröstning. Jag bor i ett område skapat 1997 och vägen igenom består av grus. Nu står vi inför ett typiskt I-landsproblem; asfalt, asfaltskross eller hårdpackat grus? Jag funderar på att rösta på asfalt. Asfalt är dyrast och det västerländska mottot är ju, att ju mer det kostar - desto bättre är det.

Tack för alla synpunkter om bloggen som dimper ner i ”kommentarer”, sms och på msn. Ni är så vänliga och driver mig ständigt framåt! Kramkrig.

Mångfasetterad

//Marc

Till alla fans, alla nykomlingar och till alla mina vänner, Välkomna!

Vad har hänt sedan sist?

Jag ska försöka berätta allting så detaljerat som möjligt och hoppas att detta inlägg tränar smilbanden mer än mitt föregående, som enbart var plåster på allvarliga sår och skador. Ett snyftande ”buhu” hördes ekandes mellan bergen i norr men jag hör hur det långsamt tynar ut med vinden. En vind som sedan blåser över ett fritt land där vem som helst bloggar om vad den vill.

Jag vill förövrigt be om ursäkt (igen) till alla som konstigt nog fått intrycket av att jag på något vis i mina åsikter representerar en förening, ett samfund eller någon typ av grupp eller kanske t.o.m en sekt, för så är inte fallet. Det här är jag, och tycker du inte om det du läser bör du skyndsamt testa att trycka Alt+F4.

Fredagskvällen var nästintill innehållslös då jag lugnt kollade på Idol, och äntligen åkte Sam ut ur detta långdragna underhållningsprogram. Sam kan sjunga bättre än mig men, alla gånger sämre än de övriga tävlande. Rättvisa har skipats i detta Kalle Anka land! Jag öppnade champagnen och dansade okontrollerat i 3 minuter. Jag blev sedan andfådd och började febrilt damma av mitt gymkort. Mitt nya liv börjar så fort jag avslutat mitt nuvarande.

Jag genomförde även ytterligare en sak under kvällen och detta var att försöka montera upp min nya kökslampa. Det slutade med estetiskt störande skador i taket samt att hela lägenheten kortslöts några gånger. Mitt självförtroende samt ihopsamlade manlighetspoäng klipptes på hälften. Jag behöver egentligen bara börja sy nu, så är jag kvinna sedan.

På lördag morgon var det dags för studier. Min manlige uppfostrare Far dök upp strax efter lunchtid och vi läste raskt igenom de spännande utvecklingarna som präglade medeltiden. Jag har nu skrivit ca. 3 sidor (minus 2) och är på god väg, att misslyckas med flaggan i topp.

Vid 4-tiden och samtidigt som Möllersduetten började ledsna på medeltiden, dök Anders upp. Han hade varit på Birsta och shoppat lös på diverse bilartiklar och kom nu till mig för att frivilligt fungera som kvällsumgänge.

Jag påpekade hastigt att jag tyckte att vi tillsammans alla tre skulle montera upp min nya kökslampa, eftersom jag misslyckats så grovt på egen hand. Vi åkte till mitt föräldrahem för att hämta lite utrustning som t.ex multimeter. Då både jag och pappa har valt att ej utbilda oss till elektriker och även vid flera tillfällen blivit elektrifierade, gäller det att vara på den säkra sidan. Vi monterar aldrig el utan vinterhandskar på händerna t.ex

Men allt löser sig, sa han som sket i diskhon och nu sitter lampan som färgen på min hud. Det ser riktigt bra ut tycker jag. Lampan alltså. Nöjdhetsfaktorn är fullständig och bilder kommer i mitt ständigt framskjutna ”hemma hos reportage”.

Anders och jag åt en måltid och satte oss sedan i soffan och kollade på de sedvanliga tv-sändningarna. Vi kollade på några serier men snackade även lite strunt. Vilka festprissar!

Allt gick ju ut på att få klockan att snurra fram tills dess det anses accepterat att gå ner mot krogen.

Under kvällens gång besöktes vi två gånger av små skaror bestående av godissugna och läskigt utklädda barn. Anders sunda inställning är att inte öppna dörren eller alternativt öppna men säga åt dem att åka till Statoil och köpa eget godis. Då jag är barmhärtig och gudstroende skänkte jag godis i stora mängder till dessa små skapelser.

Framåt halv tolv styrde vi tysken söderut och hamnade till slut på Oscar. Vi valde tveklöst att undvika Stadshuset p.g.a att Ken skulle uppträda. Inför folk!

Det blev i varje fall en riktigt fantatiskt bra kväll. Jag träffade intressanta och mindre intressanta människor från gamla goda tider och fick även skaka hand med några nykomlingar. Som vanligt trodde samtliga gamla vänner att jag antingen dött eller flyttat.

Jag fick i mig 2 alkoholfria drinkar samt en läsk och kände vid hemgången att jag var aningen yr. Detta berodde nog på den huvudvärk som alla oljud skapat. Något som jag inte hade lagt märke till om jag istället valt att halsa alkoholhaltiga vätskor, och då allmänt omdömeslöst själv gått omkring och skapat dessa oljud.

Vi åt bröd med kött på BigBoy och detta fick effektivt sätta punkt för en händelserik kväll. Jag sov sedan som en bebis och vaknade med nya kärnkrafter på söndag morgon.

Söndag är från början en vilodag. Jag följde denna stenålderstolkning och mjukstartade med brunch. Egentligen var den briljanta planen att jag, Caroline, Brenda och Clare skulle gå till Hotell Knaust och äta lyxfrukost men, inte helt oväntat försov sig samtliga, inklusive undertecknad.

Så småningom åkte jag till Balders och kollade på Saints utvecklingslag som efter skakig inledning käkade upp Lit. Efter det hade jag träning med grabbarna, och vi har nu börjat träna offensiv basket. Något som vi är dåliga på, än så länge. Men som pyromanen ständigt påpekar, det tar sig.

Kl. 18.00 var det dags för möte med styrgruppen. Våran klubbordförande informerade om den nya hemsidan http://www.sundsvalldragons.com och vi gick sedan igenom de olika punkterna på dagordningen. Tyvärr fanns fortfarande inte en seriöst överambitiös fikabuffé uppdukad men, jag valde moget att icke protestera. Istället presenterade jag de kläder och utrustning som vi tagit fram tillsammans med Stadium. Samtliga medverkande tycktes nöjda och då är även jag detsamma.

19.00 åkte jag hem för att utföra hemmasysslor som städning o.s.v och veckans sista timmar spenderades framför TV:n, kollandes på direktsänd basket från de förenta staterna.

Måndag är måndag och jag slasade mig till jobbet och kämpade mig trött igenom dagen. Jag måste börja gå och lägga mig tidigare på kvällen. Samtidigt saknas ständigt tid för diverse sysslor och det är här allvarliga problem uppstår förstås. Vissa påstår att sova kan man göra då man är död men, nackdelen med att vara avliden är att det tycks vara ytterst problematiskt att vakna.

Träning genomfördes i vanlig ordning på kvällen och nu har vi bara ett ynka pass kvar tills nästa Stockholmsfight.

Idag är det tisdag och såhär mycket har jag hunnit med hittills; Jag jobbade förstås oavbrutet för att företaget skall undgå konkurs. Jag begav mig sedan till Marcus och tillsammans åkte vi ut till Johannedal för att hämta ett verktyg som jag behöver för framtida spegelmontage. Det var längesedan jag träffade Marcus och likt Windows uppdaterade vi oss i rask takt. Marcus skall flytta till Skövde (!) och något mer om detta orkar jag inte berätta. Vidare denna kväll så har jag lyckats fördriva tiden (min största fiende), genom att blogga samt se dubbelavsnitt av Prison Break! Nu väntar IKEA-sängen.

Orvar som de säger i Frankrike. Vi hörs förhoppningsvis imorgon!

Tydligen engagerande

//Marc

Hej!

Vilken tid det har tagit för killen att blogga! Jag har haft fullständigt med ting att stå i och bloggen har blivit lagd åt sidan.

Detta inlägg blir relativt kort och delger inget av den senast gångna tiden för Marc Möller. Detta får vänta tills ikväll.

Jag har tidigare sagt att man bör nog vara restriktiv i vad man skriver på bloggen. Man kan t.ex (egentligen) inte skriva exakt allt vad man tycker och tänker. I alla fall inte utan att möta viss kritik.

Som person är jag fruktansvärt dryg och har en förmåga att skämta om exakt vad som helst. Jag kan använda ironi hejvilt och detta egentligen för att göra bloggen mer läsvärd och rolig, vilket jag lyckats bra med.

För att skämta om vad som helst behöver man kunna TA vad som helst och även ha en enorm självironi och kunna skämta med sig själv. Men, jo, man måste nog ha en nypa självkritik också. Det är ett fritt land men, samtidigt känns det för mig fullständigt fel om någon tar illa vid sig av att läsa denna blogg. Just gällande detta (som jag kommer till snart) så är det dock inte så konstigt. Jag strulade till det!

Att använda personangrepp är aldrig befogat men, jag menar aldrig illa. Allt detta i denna blogg är bara ett sätt att klara av vardagen i en annars så allvarlig sådan, där dåliga nyheter trängs tillsammans. Det har varit svårt att förstå hur många som faktiskt kan och väljer att läsa min blogg och hur pass den kan påverka.

Till saken och det faktum att jag önskar be om ursäkt till Kramfors Alliansen och Jessica m.fl som jag tyvärr gått över gränsen emot. Jag har aldrig som avsikt att sticka någon i ögonen eller vara elak. Ni som känner mig vet detta. Jag är faktiskt en trevlig figur och blev lite chockad över ett nyss avslutat samtal.

Vi börjar om från noll, såhär tycker Marc Möller. Vi åkte upp och spelade en match i Kramfors. Allting var väldigt bra ordnat. Vi fick rejält med spö mot ett bättre lag. Vi kämpade på men mötte stundtals onödiga kommentarer från spelare och sekretariat (som t.ex "åk hem då för fan" eller "håll käften") och detta verkar tyvärr vara accepterat?

Jag anser själv att jag förde en bra dialog då det behövdes och agerade fullständigt sportsligt.

Hur som helst åkte jag hem, bloggade i vanlig ordning och skämtade till det lite. Det sistnämnda var onödigt och jag borde formulerat mig som ovan istället, om ens det?

Med förhoppning om fortsatt förtroende samt att vi kan lägga detta bakom oss, då vi alla inom basketen jobbar för samma sak. Övriga frågor eller synpunkter mottages mer än gärna, via telefon till mig personligen.

"bara en blogg"

//Marc

God fredag!

Nu är det halloween. Ett fenomen som inte fanns då jag växte upp och var i denna ”knacka dörr, kräva godis eller hota med bus -åldern”.

Detta amerikanska fenomen är dock ganska trevligt. Redan i onsdagskväll knackade det på min port. Jag valsade lugnt fram, öppnade dörren och drabbades kort därefter utav hjärtsvikt. Utanför dörren stod fyra välmaskerade små barnrumpor med varsina påsar vidutsträckta. BUS ELLER GODIS! Skrek de. Jag började genast grina av rädsla och sprang in på toaletten. Där tog jag mig samman för att sedan möta skräcken i vitögat.

Jag förklarade vänligt och pedagogiskt att jag inte riktigt förstått att det var idag (onsdag) och att jag inte hade något godis. Barnen suckade tillsammans och tyckte att jag var en fullständig katastrof. De förklarade vresigt att det visst var idag som det var halloween.

Jag frågade direkt om jag kunde få välja bus och vad de i sådana fall skulle göra? Ena pojken, som agerade som någon slags Dracula tillika gängledare, berättade bestämt att jag fick välja alternativet bus men, att de inte hade något egentligt bus.

Jag gav dem en halv påse chips och slängde igen dörren. De sa att jag var bäst hittills. Ikväll ska jag köpa 3 kg. godis samt ett basebollträ. Det gäller att vara beredd.

Halloween eller Allhelgona ger mig egentligen bara en tanke. Ett minne.

Jag var i mina bästa år och mitt uppe i min process att bli konfirmerad. Det var just allhelgona och vi skulle nu hedra de döda i Gustav Adolfs församling. Det var fullsatt i kyrkan och präst Ulf predikade och läste upp namnen på de som gått bort under året, och tände även ett ljus för vardera person.

Vår uppgift som konfirmander var att bilda två led och langa ljus för ljus, upp till själva tronen. Detta är ju utan tvekan rätt simpla arbetsuppgifter.

Problemet var att jag p.g.a av alla förbenade ljus inte fick särskilt mycket syre. Jag bestämde mig därför för att svimma. Som tur var tog en utav guds förtroendevalda emot mig, så att jag slapp slå huvudet i betonggolvet. Dock var det hela något pinsamt och mina kära vänner Marcus och Hannes ställdes i chocktillstånd, eftersom de trodde att jag hastigt lämnat denna värld.

Sedan jag skrev senast har följande saker skett.

Torsdag, och jag jobbade som aldrig förr. Det var så mycket jobb att jag kände mig anställd. Efter arbetande i timmar 8 kom Anders förbi och vi drog oss hem till mig och samtalade över en bit mat. Efter trevliga anekdoter åkte vi med mätta magar ner till Sporthallen. Det var basketmatch mellan Saints utvecklingslag samt Jims 92-tjejer. De är inte 92 st. till antalet.

En dålig kvalité på allt från administrativa delar till det här med konsten att spela bra basket. Det var lite synd men ändå rätt underhållande att se att det faktiskt är jämnt lagen emellan. Dessutom slutar jag aldrig förvånas över det engagemang som många föräldrar visar och bidrar med, just till dessa dammatcher. Det är alltid relativt mycket föräldrar på läktaren och de är inte rädda för att fälla kommentarer. Jag stormtrivs och det här är något jag saknar på våra ”kyrkmatcher” på balders.

Vi hann se halva matchen som sedan utvecklingslaget skulle komma att vinna, på något vis. I vilket fall så genomförde vi sedan säsongens hårdaste träning med grabbarna. Den innehöll allt från 26 baslinjer i rad, till våldsamt hård fysisk styrketräning. Ammar blev tvungen att spy och Oliver påstod på slutet att jag var sjuk i huvudet. Bättre betyg på en fysträning kan man med andra ord inte få. Bra jobbat små (snart större) gossar!

Idag sitter jag på jobbet, seriöst sysslolös. Vi jobbar halvdag idag vilket är skönt för de flesta men, tyvärr inte särskilt fördelaktigt på mitt jobb. Här har ”man” fått för sig att halvdag går till som följande; Ingen tar lunch och man slutar kl. 14.00 Man jobbar alltså 6 timmar istället för 8. Borde inte det innebära en ”trekvartsdag”?

Jo, jag har bestridit denna underliga regel men har ej fått gehör. En halvdag är en halv dag, som i att man arbetar en halv arbetsdag.  Är detta på något vis oklart?

När jag kommer hem ska jag sätta upp en ny matbordslampa och kanske att man får upp spegeln? Ett projekt som går väldigt långsamt. Men det får ta sin tid. Resultatet blir bäst då och, detta är en utpräglad metod.

Mer om allt och helgens innehåll vid senare tillfälle! Puss o kram, vi ses på stan.

Lika irriterande som svår att vara utan

//Marc

Hej ditt säregna lilla påhitt!

Idag klev jag enligt tradition upp ur bädden 48 minuter efter den inställda alarmtiden. Egentligen vet jag inte varför jag ställer klockan tidigare än jag egentligen önskar vakna. Kan detta räknas som ett tics? I sådana fall har jag lyckats.

Jag kollade mig i spegeln och såg en brun suddig klump. Det är därför att jag är synskadad. Jag ser i princip inte dig, även om du vinkar åt mig på en meters avstånd. Även om du har ett stort plakat med ditt namn på, så kan jag inte uttyda vem du är. Jag brukar lösa detta genom att använda kontaktlinser. Det heter så för att utan dessa får jag ingen som helst kontakt med omvärlden utan skulle bli tvungen att köpa en blindhund.

Jag tar här tillfället i akt att upplysa om de allvarliga problem som kan uppstå om man utövar det populära fenomenet isärskrivning. En blind hund är t.ex inte samma sak som en blindhund.

När jag gjort mig i ordning hoppsade jag ut till min bil. Bilen var frostfri och härligt varm, eftersom att jag har börjat använda motor och kupévärmare nu. Vi kan tillsammans konstatera att vintern nu är här, visst?

Peter som bor i dörren bredvid, stod och skrapade sönder sin Volvo. Jag hånflinade åt honom sådär som aldrig uppskattas kl. 07.53 på morgonen. Han berättade att det nog var dags för ”sladden” nu. No shit Sherlock brukar man respondera till detta. Jag gjorde dock inte det. Peter verkar ju faktiskt snäll. Han är relativt ung (som i 35 år), spelar hård musik och är i mån om sin bil. Något mer vet jag inte eftersom jag försöker leva enligt svenska motton och avskärmar mig ifrån mina grannar i den mån detta är möjligt.

För att nu ta detta kronologiskt. Det är ju faktiskt en offentlig dagbok. Börjar jag plötsligt att blanda dagarna, blir det en salig röra.

I måndags kväll hade vi ett toppmöte på Stadium. Nu har jag följfullt mina uppgifter till kommande möte med styrgruppen. Jag och Thomas tog fram uppvärmningsställ, mysdress, jacka och massa andra trevliga plagg som nu samtliga ungdomslag i Dragons måste använda, om de nu bestämt dig för att inhandla t.ex uppvärmningsställ. Vad härligt det är med policy och restriktioner.

När jag var på Stadium fick jag även bevittna Joakim Kjellboms byxor. De var tämligen intressant och skulle kunna användas som skydd för flaggstänger.

Raskt över till gårdagen, tisdag 30/10 2007 som den formellt heter. Du vet att jag jobbade och detta var relativt odramatiskt. Jag var i och för sig nära att köra på en tant men, hon såg ut att ha haft ett fulländat liv ändå så.

Efter jobbet åkte jag till Ragnar och Britta. Ragnar är min farbror. Moder, fader och fyrbente lurvkorven Ramses var redan på plats. Tillsammans skopade vi i oss en kollosalt god soppa med tillhörande vitlöksbröd, som Britta bakat själv. Medan vi åt berättade Ragnar hur han skyddade Kiruna, under andra världskriget.

Ikväll ska jag få nobelt besök av min far. Jag har rullat ut en röd matta och anställt lönnfeta säkerhetsvakter från stadens galleria.

Vi ska studera och jag ska få lite hjälp med matematiken. Pappa ska även själv tentera snart. Efter många år i tjänstgöring som läkare är han nu pensionär och högskolestudent. Han höjde Mittuniversitetets genomsnittsålder med 37 år. Han har bl.a läst nationalekonomi och statskunskap. Sundsvalls Tidning har gjort en artikel om honom, eftersom att han är skolans äldsta elev. Årets citat; ”Jag vill göra något annat än att sitta på verandan och sola knäna”. Slut citat.

HAHA!, Urverksrent.

Mer om något och allt annat som komma skall under dagen, i morgondagens blogg.

Sköt om dig min käre läsare.

Blind och knäskadad

//Marc

Hej din kanalje!

Idag är det ännu en härlig måndag. Dessutom har vi vridit tillbaka tiden. På det viset får man chans att göra det man gjorde nyss, igen. Det är härligt med resande i tiden. Strax innan kl. 12 blev jag överlycklig över att lunchens glada tid snart skulle infinna sig, för att sedan inse att ingen hade ställt tillbaka klockorna här på jobbet.

Nu blev jag istället lite halvt irriterad. Dock förtärde jag en nutritionsfattig bulle och ett glas vatten, så att jag slapp vara hungrande.

Helgen har givit goda erfarenheter. Fredag, som egentligen räknas som vardag, spenderades i soffan. Jag kollade på farsen Idol och gick till sängs vid ålderdomliga 23.43

På lördag morgon skulle vi så åka upp till Kramfors, eller Hugriver som de säger på andra sidan Atlanten. Kl. 10.23 och med syftet att spela basket begav sig jag, Fredrik och hans tjejlag upp mot denna magnifika håla. Vägen till Kramfors är tråkig och långsam. När man sedan kommer fram är allting, tråkigt och långsamt.

Vi kliver in i hallen och man har affischerat att det är match (utropstecken). Inträdet är gratis står det. Detta förefaller sig rätt självklart då ingen människa berikad med sunt förnuft hade betalat för detta.

Allting är klart i hallen. 24-sekunderstavlorna är framställda, musik från sent 90-tal kämpar sig krampaktigt ut genom högtalarna och sekretariatet är prydligt iordninggjort med diverse attiraljer.

Men basket kan man lira i Kramfors! På sitt sätt och vis. Vi (som i Fredriks lag) förlorade med ganska betydande siffror men, det var säsongens första match, Kramfors spelar stundtals barbariskt och dessutom kan Sundsvalls tappra spela mycket bättre. Jag är övertygad om att det blir vinst på hemmaplan.

Min uppgift för dagen var i varje fall att assistera Fredrik. Detta var lärorikt, då jag sällan bara tar det lugnt och har chans att känna mig relativt ansvarslös. Jag förde på ett beundransvärt sätt en noggrann statistik och peppade på tjejerna lite lätt. Vidare stack jag in lite tips men, Fredrik höll koll på läget och styrde skutan med olika taktiska genidrag. Jag tror att det funkade bra allting!? Det var roligt att få följa med.

Efter matchen körde jag hem i extremt laglig fart. Väl hemma käkade jag och Alex på hamburgerrestauranten BigBoy. Alex var omtumlad efter att ha varit i backen några gånger men, inget hjälper som plåster på såren, som en redig pommes frites som man doppar i fettrik ostsås. Man ska alltid äta dålig mat efter att man idrottat. Detta påstår i varje fall Lars-Erik Skoglund som är Medelpadsmästare i fickpingis.

Efter att jag lagt på mig 5 kg. åkte jag ensam till Sporthallen och kollade på Saints utvecklingslag när de slamrade sönder Ånge.

Kvällen spenderades sedan i mörkret med lite film, trevligt sällskap och givande konversationer. Det är otroligt skönt att slippa krogen, köer, fylla och onödiga utgifter för att istället lyckas fylla ut tiden med trivsam sysselsättning.

På söndag mjukstartade jag på morgonkvisten med att se Pirates of the… 3. En fullständigt obegriplig filmatisering om sjörövare. Dagen innehöll sedan basket, återigen. Först träning med de små talangfulla pojkarna och sedan kollade jag in Sundsvall Saints match, i en minst sagt folktom Sporthall. En riktig skitmatch som dock Sundsvall storstilat vann! Glädjen var fullständigt total och, det säger väl det mesta om detta bottentippade lag. Jag var mest lycklig över att ha fått en gratis dammsugare och Sprite. Tyvärr var det inte en riktig dammsugare utan, en sådan man äter, från Delicato.

Vidare så är det enda smått intressanta att delge om söndagskvällen, att jag med glädje åt chokladglass av märket Ben & Jerrys. Detta var våldsamt gott och jag överväger nu att bli överviktig, på heltid.

Idag är det som sagt måndag. Då jag kom till jobbet hade NCC börjat plöja sönder vägen samt parkeringarna utanför. Man ska lägga ny väg, med ny grund. Det har nu uppstått ett I-landsproblem i form av att jag måste leta parkeringsplats åt min fula jobbautomobil. Jag har räknat ut att detta i snitt kommer att ta upp 24 minuter/dag av min extremt dyrbara tid.

Efter jobbet ska jag till Stadium och sammanträda med Thomas Nässén. Han är ansvarig för ”team sales”. Vi ska titta igenom olika alternativ på kläder/dresscode. Tyvärr inte för barnen i Nigeria men, för de välbärgade och basketspelande gossebarnen i Sundsvall.

När jag väl pressat priserna i Birsta har vi träning och sedan ska jag då äntligen få åka hem och se på min kärringserie Desperate Housewives. Så är läget, tack för att du hänger med!

Lycklig och glad men aldrig nöjd

//Marc

Jag inför nu ett nytt ord till det svenska språket; Patetism

Definition av detta kan t.ex vara nedan visat.