9 timmar på ett plan och sedan får vi äntligen andas amerikansk luft. Mycket intryck blir det på en gång. Alla är så trevliga och allting är så stort. Vi tar ett pendeltåg in till stan och jag får sitta bredvid två ghettoladies. De pratar på och använder meningar som ”Yeah, you better tell that bitchass to get his act together and get that money yeah”. Jag får genast känslan av att jag befinner mig i en filminspelning. Vi rullar igenom en hel del bostadsområden också, som ser mer eller mindre förfallna och övergivna ut.

Men helt plötsligt är vi inne i pulsen! Trafik, vinande sirener, skyskrapor och stora upplysta skyltar överallt. I ett snöigt Chicago tar vi en taxi till The Doubletree Hotel. På våning 20 och med en fantastisk utsikt, bor vi som kungar. Jag slår på TVn och ett nyhetsankare berättar genast att fem ungdomar blivit ihjälskjutna i Chicago i en så kallad drive-by. Välkommen till The windy city.

Anders somnar omedelbart, medan jag sätter mig och chattar med min Thess i någon timme. Vid åttatiden (kroppen tror dock att klockan är 2 på natten) rör vi oss några kvarter neråt. Dagens sista måltid blir på ett mysigt och halvseriöst pastahak. På promenaden tillbaka försöker jag ta så många bilder jag hann och kunde. Det kommer förstås fler bilder!

Mike ringde och hälsade oss välkomna till Chicago. Detta var väldigt uppskattat, då jag inte kunnat få tag i honom. Han bjöd in oss till kvällens match, Bulls – Oklahoma, men vi orkade faktiskt inte. Han sa dock att vi ska äta lunch tillsammans och ”catch up”, samt att han grejar så att vi får gå på veckans resterande tre basketmatcher plus en NHL-match! Det flyter på bra nu med andra ord.

Nu ligger vi och slötittar på Bullsmatchen, som förstås direktsänds på TV. Ögonlocken känns väldigt tunga, och snart har jag varit vaken i ett dygn. Detta är förmodligen inte hälsosamt. Vi hörs imorgon!

//Yours truly

Mina vänner!

Jag sitter i en extraordinär farkost och lite mer än 10.000 m. ovanför Atlanten. Med mig har jag  734 påsar jordnötter och vi färdas mot Amerikat i 866 km/h. Hittills har allting gått strålande. Lite otrevlig och magvändande turbulens är allt som jag hittills fått utlida. Anders sitter och sover. Sådär lagomt sexigt med munnen halvöppen och jag bad nyss flygvärdinnan att vänligen, men genast, torka bort det slem som nu börjat rinna ner längs hans haka.

Varje säte har varsin liten skärm där man kan välja mellan filmer, serier, spel och musik att se och lyssna på. Hittills har jag sett Eagle Eye, De misstänkta och Road to perdition. Nu rullar Everybody hates Chris. Man kan även välja att titta på kamerabilden från någon av de kameror som finns på planet. Antingen kan man välja att titta nedåt (på moln) eller framåt (på luft). Fantastiskt givande. Söv mig nu tack.

Vi har i alla fall kommit halvvägs och jag har förvånansvärt jättetråkigt. När du läser det här är jag förstås redan framme i Chicago, då internetuppkoppling inte finns på planet. Vi landar ca. 14.30 lokal tid och planen är att komma till rätta, och sedan ge oss ut i gangsterstaden för att förtära en riktigt härlig ”invigningsmiddag”. Vad nu det ska betyda!?

Då det var ca. 8 år sedan jag flög sist (jag hävdar miljöansvarstagande) var jag något orolig över att kanske ha utvecklat syndromet flygrädsla. Jag kan nu konstatera att så är inte fallet. Dock är jag som sagt flyguttråkad.

Back before you know it boo…

//Marc

Fredag bestod av en flummig arbetsdag. Inte mycket i huvudet annat än resan! Jag startade dagen på Midlanda med att montera samman ett presentationssystem som vi sålt dit ut. Detta uppdrag låter ganska seriöst men faktum är att jag åkte ut dit och skar i en bit pappkartong. Inget mer.

Några timmars mys, en pasta på playa och sedan började vi ratta mot Uppsala. Jag var kartläsare för kvällen. Det blev inte mycket sömn torsdag till fredag och jag fick nu kämpa febrilt med att hålla mig vaken bredvid Anders. Jag lyckades i 2,5 timmar och fick sova de sista 30 minuterna.

Framme hos Chris mysiga etta, där hon och Lotta satt och drack ”röviiiin”. Jag blev bäste vän med Lottas Cocker spaniel, och tillsammans såg vi till att förstöra hans lilla nalle. Någon timmes minglande senare och jag somnade som en rysk trästock. Anders FICK soffan och jag TOG sängen.

Lördag och vi åker mot Arlanda 06.56 Planet lyfter 10.20 Men naturligtvis informerar den överdimensionerade informationstavlan om att flighten är försenad till 12.45 Något annat vore ju för smidigt, och nu hänger vi på Arlanda i väntan på att Alfredos ska öppna. Väskorna incheckade och servicekupong mottagen! Nu är det bara att sitta…

Nästa från flyget!

Sköt om er

//Marc